• Mais… où sont les bagages?
  • Allons-y!

Mon tracteur!

~ Enhet genom söndring.

Mon tracteur!

Tag Archives: Vardagsrealism

Saker som finns, saker som saknas

14 Wednesday Mar 2012

Posted by Martin in Uncategorized

≈ 2 Comments

Tags

Äckel, Evigheten, Gud, Vardagsrealism

Jag åker båt och läser en dagstidning, och när jag har läst ut tidningen och vill lägga den i fickan på stolen framför mig så märker jag att det inte finns någon sådan ficka. Jag försöker först på instinkt, utan att titta, men jag bara smeker stolsryggen med det tunna papperet.

Det finns stolsfickor på tåg och det finns stolsfickor på flygplan, men på den här båten finns det inga. Det finns säkert tolvhundra lediga stolar, men inga fickor att lägga tidningar i. Det gör mig av någon anledning nedstämd, och jag lägger istället ifrån mig tidningen på den tomma stolen bredvid mig. Jag undrar vem som fattade beslutet att köpa stolar utan fickor. Och varför.

Sedan försöker jag tänka på andra saker som inte finns. Det är förvånansvärt svårt att göra. Jag tänker att själva det faktum att jag kan föreställa mig något – hur bisarrt eller osannolikt det än må vara – i sig borde innebära att detta något, i någon form, faktiskt existerar.

Hundar med fem ben. Hundar utan några ben alls. Kyrkorglar gjorda av grodor. Tolv fysiska dimensioner. Tidsresor. Hundar med sjuhundra ben. Ost. Jag är en gud som kan blåsa liv i de mest vansinniga skapelser. Alla existerar de – genom mig.

Jag undrar om det var så människan kände – denna maktgalna någon som köpte stolarna utan fickor. Och jag undrar vad vederbörande ville åstadkomma.

Lucifer.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

”Mörk Lucia” – utdrag ur decemberrapporterna

13 Monday Dec 2010

Posted by Martin in Uncategorized

≈ Leave a comment

Tags

Stockholm, Vardagsrealism, Vinter

Det är måndagen den 13 december. I Stockholm går solen upp klockan 08:39 och ned klockan 14:47. Utomhustemperaturen ligger omkring nio minusgrader. Här följer ett kort utdrag ur morgonens rapporter från kroppens fem sinnescentrum.

07:00 – Hörselcentrum
Registrerar ett högfrekvent, vibrerande ljud – följt av vad som förefaller vara John McVie på elbas.

Ja, "god jul" på dig du.

07:01 – Syncentrum
Närmast totalt mörker. Ögonen är öppna, men endast ett fåtal grådaskiga skuggor kan skymtas. Var är solen? Och var är golvet?

07:15 – Luktcentrum
Inget att rapportera.

07:21 – Smakcentrum
Sur, brännande sensation i bakre delen av halsen. Sannolikt magsyra.

07:55 – Känselcentrum
Plötslig bitande smärta i framförallt ansikte och öron.

07:58 – Luktcentrum
Inget att rapportera.

08:04 – Syncentrum
En kvinna rör sig irrationellt fram och tillbaka över gångbanan. Hon verkar dra en liten ofärdig människa i en plastpulka. Rekommenderar undvikande manöver.

08:05 – Hörselcentrum
Hårdplast mot asfalt. Hårdplast mot asfalt. Hårdplast mot asfalt.

08:11 – Smakcentrum
Tilltagande bitterhet i munhålan. Adrenalin? Möjligen blod. Remitteras till luktcentrum för vidare utredning.

08:13 – Luktcentrum
Inget att rapportera. Börjar misstänka sabotage.

08:21 – Syncentrum
Möter tre medelålders kvinnor i bylsiga dunjackor som går i bredd på trottoaren. De är glada och uppspelta. Ingen av dem förefaller ha för avsikt att avvika från sin färdriktning.

08:21 – Känselcentrum
Kraftiga rysningar till följd av högerfotens plötsliga inträde i alltför djup snö. Även ett lättare pulserande i blodådrorna kring höger tinning.

08:29 – Hörselcentrum
Ljuden hörs mindre tydligt nu. Dämpat. Som genom ett lager av ull.

08:31 – Syncentrum
Där är ingången. Det börjar ljusna vid horisonten.

08:35 – Luktcentrum
Inget att rapportera.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Dagen efter kvällen då kondomen brast

21 Sunday Nov 2010

Posted by Alex in Uncategorized

≈ 7 Comments

Tags

Poesi, Vardagsrealism

En gråkall vind blåste in idag

och förde mig iväg ett slag

den tog mig på en varningsfärd

till småbarnspappans bistra värld

skild från morsan, underhåll

fast i dyster yrkesroll

ungen växer, hatar far

ingen värme livet har

drömmen gick så, in i spinn

men sen så ringde vännen min

-du är då full av konstigt griller…

Tack gud, för dagen-efter-piller!

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Modeblogg i väntan på Godot

19 Tuesday Oct 2010

Posted by Gustav in Uncategorized

≈ 3 Comments

Tags

Holism, Luffare, Mode, Vardagsrealism

Dagens outfit. I topografisk ordning, nerifrån och upp.

Skorna är av märket Björn Borg. De inhandlades för 600 kronor i Västerås, året var 2007. Tror jag. Det är svarta boots. Jag har lämnat in dem på omsulning många gånger. De är fortfarande ok eftersom att jag försöker ta hand om dem, men de är nu mer inte speciellt snygga. De är hela, skyddar mot fukt och ger mig ont i knäna.

Strumporna hittade jag i en låda igår. Det är svarta ankelsockor. Innan jag tog på mig dem fick jag tänka en stund på vems det kan vara, för jag har aldrig köpt sådana. Jag kom inte fram till vems strumpor det är.

Jeansen köpte jag för några veckor sedan. Det är Cheap Monday för 400 kronor. Jag köpte dem för att mitt andra par jeans hade hål i skrevet och inte längre var så arbetsmässiga. De här är mörkblå och anonyma, men även för korta. Jag vet inte varför jag envisas med att köpa för korta jeans. Kanske får jag panik i provrummet, och så vill jag bara därifrån. Jag har gjort det flera gånger.

Jag har ett bälte. Det är svart i läder och har ett grovt spänne i silver. Jag vet inte vad det är för märke, jag har ett svagt minne av att jag kan köpt det på Kopparbergs Marknad i slutet av 90-talet. Jag hittade det igen när jag flyttade till Stockholm. Min far kom hit med en låda (skräp) från mitt pojkrum som han tröttnat på. Under koppar, anteckningsböcker och prydnadsföremål hittade jag det. Åhå, tänkte jag, och tog det på mig.

Min skjorta är en anonym pjäs i ljust och rutigt. Jag köpte den på mellandagsrea för 3 år sedan (100 kr på Brothers). Den var lite stor, så min kompis Anna hjälpte till att sy in den. Det blev inte särskilt bra. Jag har inte strukit den, och i morse noterade jag att den spruckit i sömmen under armen.

Ovanpå skjortan har jag en svart tröja av märket Boomerang. Den var säkert dyrt; jag fick den av min far för kanske tre år sedan. Den är fin, men som vanligt när man får kläder av föräldrar så är den lite fel. Den är för en 50-årig man med lite för hög kolesterolhalt. Muddar och en liten krage med dragkedja. Dessutom är den lite kort, så jag får dra i den hela tiden.

Ovanpå detta har jag ett lite ovårdat skägg och ett i mitt tycke för långt hår. Det är inte långt, men i precis rätt längd för att min tunnhårighet ska framträda. Jag önskar jag kunde säga begynnande tunnhårighet, men det var i ärlighetens namn några år sedan jag kunde säga det.

Kontentan: Mina kläder är i genomsnitt drygt tre år gamla, i ett något medfaret skick och av i flera fall oklar härkomst. Jag känner mig något som en luffare. Men när jag tittar i spegeln så är det en välklädd kontorsjeppe som tittar tillbaks på mig! Tänk om folk bara visste.

Nu har jag skrivit klart inlägget. Jag har inte kommit fram till något och jag har ingen poäng. Som modebloggsinlägg betraktat är det med andra ord ganska lyckat. Jag önskar dig en god dag.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Är du säker på att du vill stänga av datorn?

06 Wednesday Oct 2010

Posted by Gustav in Uncategorized

≈ Leave a comment

Tags

Jobb, Kväll, Vardagsrealism

Du sa: ”Nu går jag hem, vi hörs imorgon.” Inte till dina kollegor. De få som du har hade gått hem för flera timmar sedan, om de ens behagat att komma in den dagen. Nej, du sa hej då till dina riktiga jobbarkompisar. Kanske hade du dem på G-chat den dagen; kanske var det på Facebook eller Twitter. Det är dina riktiga jobbarkompisar, de där du sällan eller aldrig träffar på fritiden men ofta hör av på jobbet på dagarna. Du sa hej då till dem den dagen, stängde ner Outlook och stängde av skärmen för natten. Efter det tog du av dig dina tofflor, tog på dig dina skor, ställde tillbaks dagens skörd av tomma glas, burkar, muggar, koppar, fat och skedar i köket, kissade en sista gång och tog på dig jackan. Du sa trevlig kväll till de unga kvinnorna och gamla tanterna i receptionen, tog lite skuldmedvetet trapporna istället för hissen då du vet att du mer än en gång sagt ”jag tror på vardagsmotion” som ursäkt till för varför du inte motionerar. Och så lämnade du byggnaden.

På vägen hem blev du hungrig, som du alltid blir när du går hem, men även i dag så övermannade du känslan av att vilja stanna och köpa choklad på pressbyrån. Du passerade de vanliga dörrarna, trottoarkanterna, övergångsställena och överfulla papperskorgarna. Kanske tog du vägen till vänster om kontorshuset innan tunnelbanan istället för höger som du vanligtvis gick. Noterade precis ingenting av den vanliga vägen hem, för det fanns ju faktiskt ingenting att notera. Väl framme vid tunnelbanan skyndade du om flera personer i rulltrappan för att inte missa tåget, men kom som vanligt ner en minut innan tåget kom. När så personerna som du stressat om sakta kom gående och ställde sig bredvid dig såg du lite extra stressad ut, kanske suckade du till och med lite för högt när du tittade på klockan för att visa att det var bråttom. Egentligen kände du dig kanske bara lite fånig för att du stressat i onödan, men det vet jag faktiskt ingenting om.

Vagnen kom till slut och var som vanligt full av doft av människa, middagsplaner och en vink om den misslyckade integrationspolitiken. Det var en lättnad att gå av, och du nästan småsprang lite för att lämna vagnen bakom dig och komma utanför spärrarna.

Du fick åka hissen upp till lägenheten alldeles själv. Skönt. Du har inget emot dina grannar, men eftersom att du bor i andra hand är du alltid nervös ner du möter dem. De kanske märkt att du luktar rök ibland och rapporterar in hur pass ”rökfri” du egentligen är till den du hyr av? De kanske vet att det var du som hade fest för sent för två månader sedan? De kanske vet… att den fasad du håller upp mot omvärlden är just en fasad? Så när Ekholm-Ranttula i dörren mitt emot skriver om din rökfrihet till din hyresvärd  så kanske det slinker med att du är en fejk, och om väl det kommer ut, vad ska hända då? Därför var du glad att du fick åka själv upp i hissen.

Klockan 17:43 satte du nycklarna i låset, och när dörren gick upp och du möttes av den söta, myskartade och närmaste lite kväljande doften av något som dött och legat lite för länge kunde du äntligen slappna av. Du tog av dig jackan, slängde nycklarna på bordet och andades ut. Det skulle bli en bra kväll.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Archives

RSS

RSS Feed RSS - Posts

RSS Feed RSS - Comments

Enter your email address to follow this blog and receive notifications of new posts by email.

Join 780 other followers

Recent Posts

  • Astrid (ma tendre mère)
  • La Vérité et La soupe aux oignons
  • Snickarbloggen, del 3
  • Snickarbloggen, del 2
  • Snickarbloggen, del 1

Tags

Aftonbladet Allegorier Allmänbildning Bygg Böcker Dagis Dementi DIY Djur Drömmar Emo Etymologi Evigheten Film Fudge Gropen Holism Hälsingegatan Idioti Idéer Irritation Jobb John Cusack Jul Kollektivtrafik Konspiration Kontor Kvalitet Kväll Kvällstidningar Köping Livet Luffare Läpparnas bekännelse Matlagning Minnen Mode Monty Python Musik Människor New York Odenplan Olycka Peter Serafinowicz Poesi Politik Psalm 21 Reklam Relationer Roy Andersson Rymden Semester Shorts Siffror Skor Skåp SL Snickeri Snö Sokrates Sorg Sport Stockholm Sömn Söndag Tankar Teater Teckning Tragedi Trädgård Tunnelbana Tvåsamheten Vardagsrealism Vinter Äckel

Meta

  • Register
  • Log in
  • Entries feed
  • Comments feed
  • WordPress.com

Create a free website or blog at WordPress.com.

loading Cancel
Post was not sent - check your email addresses!
Email check failed, please try again
Sorry, your blog cannot share posts by email.
Privacy & Cookies: This site uses cookies. By continuing to use this website, you agree to their use.
To find out more, including how to control cookies, see here: Cookie Policy