Dagens outfit. I topografisk ordning, nerifrån och upp.
Skorna är av märket Björn Borg. De inhandlades för 600 kronor i Västerås, året var 2007. Tror jag. Det är svarta boots. Jag har lämnat in dem på omsulning många gånger. De är fortfarande ok eftersom att jag försöker ta hand om dem, men de är nu mer inte speciellt snygga. De är hela, skyddar mot fukt och ger mig ont i knäna.
Strumporna hittade jag i en låda igår. Det är svarta ankelsockor. Innan jag tog på mig dem fick jag tänka en stund på vems det kan vara, för jag har aldrig köpt sådana. Jag kom inte fram till vems strumpor det är.
Jeansen köpte jag för några veckor sedan. Det är Cheap Monday för 400 kronor. Jag köpte dem för att mitt andra par jeans hade hål i skrevet och inte längre var så arbetsmässiga. De här är mörkblå och anonyma, men även för korta. Jag vet inte varför jag envisas med att köpa för korta jeans. Kanske får jag panik i provrummet, och så vill jag bara därifrån. Jag har gjort det flera gånger.
Jag har ett bälte. Det är svart i läder och har ett grovt spänne i silver. Jag vet inte vad det är för märke, jag har ett svagt minne av att jag kan köpt det på Kopparbergs Marknad i slutet av 90-talet. Jag hittade det igen när jag flyttade till Stockholm. Min far kom hit med en låda (skräp) från mitt pojkrum som han tröttnat på. Under koppar, anteckningsböcker och prydnadsföremål hittade jag det. Åhå, tänkte jag, och tog det på mig.
Min skjorta är en anonym pjäs i ljust och rutigt. Jag köpte den på mellandagsrea för 3 år sedan (100 kr på Brothers). Den var lite stor, så min kompis Anna hjälpte till att sy in den. Det blev inte särskilt bra. Jag har inte strukit den, och i morse noterade jag att den spruckit i sömmen under armen.
Ovanpå skjortan har jag en svart tröja av märket Boomerang. Den var säkert dyrt; jag fick den av min far för kanske tre år sedan. Den är fin, men som vanligt när man får kläder av föräldrar så är den lite fel. Den är för en 50-årig man med lite för hög kolesterolhalt. Muddar och en liten krage med dragkedja. Dessutom är den lite kort, så jag får dra i den hela tiden.
Ovanpå detta har jag ett lite ovårdat skägg och ett i mitt tycke för långt hår. Det är inte långt, men i precis rätt längd för att min tunnhårighet ska framträda. Jag önskar jag kunde säga begynnande tunnhårighet, men det var i ärlighetens namn några år sedan jag kunde säga det.
Kontentan: Mina kläder är i genomsnitt drygt tre år gamla, i ett något medfaret skick och av i flera fall oklar härkomst. Jag känner mig något som en luffare. Men när jag tittar i spegeln så är det en välklädd kontorsjeppe som tittar tillbaks på mig! Tänk om folk bara visste.
Nu har jag skrivit klart inlägget. Jag har inte kommit fram till något och jag har ingen poäng. Som modebloggsinlägg betraktat är det med andra ord ganska lyckat. Jag önskar dig en god dag.
