• Mais… où sont les bagages?
  • Et les voyageurs?
  • Allons-y!

Mon tracteur!

~ Enhet genom söndring.

Mon tracteur!

Tag Archives: Tankar

Tankar från ett lunchrum

08 Wednesday Dec 2010

Posted by Gustav in Uncategorized

≈ Leave a comment

Tags

Äckel, Människor, Tankar

Jag satte mig ner milt upprörd över människor och började skriva en text om att jag var milt upprörd över människor. Just då ringde telefonen och ytterligare en människa ringde, och nu när jag lagt på och skall fortsätta skriva är jag bara upprörd. Själsligen upphetsad. Agiterad. Det som retar mig är inte mänskligheten i stort, för den har jag gott hopp om; vi har gjort bra saker kollektivt och även om mycket skit händer så pekar fakta på att globalt blir allt lite, lite bättre hela tiden. Dock kan jag bli oerhört trött på människor specifikt, och i synnerhet då på människor i grupp i allmänhet.

Jag äter lunch ensam nästan varje dag i en matsal där människor från olika företag äter lunch. Varje dag får jag överhöra konversationer av det mest banala slag och med få om några beröringspunkter med: 1. Kritiskt tänkande 2. Ödmjukhet 3. Självinsikt. Vad är det som gör att folk uttalar sig med sån självklarhet i hur världen är beskaffad? Förklarar hur man bäst tar semester, tekniska produkters kvaliteter (i stil med ”tro mig, automobilen är bara en fluga”), den överlägsna färgen att ha på sitt nyrenoverade sovrums väggar, den politiska situationen i Kina etc. I sig är alla nämnda ämnen intressanta frågeställningar såklart, men sättet de diskuteras på? Om alla ord som sägs är tomma, hur ska då en diskussion kunna fyllas med mening?

Jag vet inte egentligen varför jag upprörs. Låt dem hållas, tänker jag, och vem skulle jag vara att göra något annat än just det? Men den låtsade närhet de bygger upp, den polerade ytan och de artiga skratten, de inbördes rollerna, de tomma orden… Jag är förvisso inte med i diskussionen utan har endast privilegiet att agera publik bakom min lunchlåda. Men, även om jag själv inte är någon Hemingway kan jag ändå lugnt säga att för den pjäs de spelar kommer inga priser delas ut i kategorin bästa manus. Och för varje ny akt tappar jag lite mer av tron på människor.

Eller, nej, nu måste jag rätta mig själv. Jag tappar inte tron på människor i sig. Bara på hur folk beter sig, gör, är, handlar, pratar… som om vi trots allt inte visste bättre. Jag var agiterad förut; nu är jag bara trött. Jag får väl avsluta med att citera den där Indras dotter: ”Det är synd om människorna.”

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Dr. Sokrates eller: hur jag fortsatte ängslas men lärde mig att älska cosplay

18 Monday Oct 2010

Posted by Martin in Uncategorized

≈ Leave a comment

Tags

Politik, Sokrates, Tankar

Sokrates, den gamle räven, lär ha sagt följande: “Det finns bara ett gott, kunskap – och ett ont, okunnighet.” Fast han sa det på grekiska, då.

Skön kille, den där Sokrates.

Två andra härliga uttryck grekerna givit resten av världen är paranoia och xenofobi. Ni vet vad de betyder, förstås: båda är uttryck för en irrationell rädsla för något inbillat respektive främmande. Jag föreställer mig att de är två av just de otrevliga – och ibland direkt farliga – avarter av okunnighet som Sokrates i all sin vishet hade i åtanke.

…men vänta, jag börjar i fel ände kanske. Såhär:

Tidigare idag, när jag tog en bensträckare för att förse mig med en ganska märkligt komponerad macchiato ur finkaffemaskinen på jobbet, så noterade jag plötsligt en, för mig okänd, man i lobbyn. Han var i den övre medelåldern, tunnhårig, klädd i en beige trenchcoat, illasittande byxor och loafers; krum och lite grå i tonen stod han och liksom ugglade vid vattenkranen. När jag kom närmare hörde jag hur han plötsligt utstötte ett huggande läte: inte riktigt ett stönande, inte riktigt en rapning. Någonting däremellan. Därefter smög han sakta iväg genom korridorerna, jag vet inte vart.

Typiskt suspekt beteende.

Den här upplevelsen fick mig att börja fundera på alla de saker som är av en mer eller mindre misstänkt natur, och i vilken utsträckning de faktiskt representerar något slags fara eller hot. Jag tror inte att den krumryggade mannen utgjorde någon som helst fara för mig eller någon annan (även om han säkerligen kan ha haft en kniv eller någon form av trubbigt vapen gömt i rocken); ändå kände jag denna helt oprovocerade misstänksamhet.

Därför har jag nu rannsakat min egen okunnighet och mina fördomar, ägnat mig åt viss överslagsräkning, analyserat, bedömt, och slutligen gjort en grafisk sammanställning av korrelationen mellan suspicionsgrad och fara – i matrisform. (Det kan vara så att jag precis hittade på ordet suspicionsgrad, men om någon frågar så kommer det från latinet.)

Notera den röda markeringen - även känd som the "Kill Zone".

Ja, ni förstår principen. Högst upp till höger: företeelser som är farliga, och mycket riktigt förefaller avgjort misstänkta (däribland killen som hugger döda djur med sitt tvåhandssvärd). Längst ner till vänster: saker som verkar ganska harmlösa och också, i allt väsentligt, är det. Och så vidare.

Alltså, åter till Sokrates och grekiskan: det finns bara ett gott, kunskap – och ett ont, okunnighet. Jag ska nu lära mig lite mer om cosplay, och ta reda på varför Mel Gibson egentligen är så glad. Och imorgon ska jag se om jag inte kan bjuda mannen i trenchcoat på en kopp finkaffe.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Morgonen efter dagen innan

20 Monday Sep 2010

Posted by Martin in Uncategorized

≈ Leave a comment

Tags

Människor, Politik, Tankar

Det är ganska tidigt på morgonen, dagen efter riksdagsvalet 2010. Efter en av de tråkigaste valrörelserna i åtminstone mitt minne har vi ett rätt otydligt resultat: vi verkar få en borgerlig minoritetsregering, och Sverigedemokraterna har lyckats ta sig in i riksdagen.

Som på beställning ligger huvudstaden den här morgonen täckt i en tjock dimma – ett slags skammens och oklarhetens slöja, från bakom vilken hon inte riktigt vågar eller vill sticka fram sitt ansikte. Jag promenerar – liksom många andra morgnar – längs Riddarholmens östra sida, kisar genom dimman inåt riksdagshuset och Rosenbad, huttrar och drar åt halsduken.

Jahaja. Undergräv våra nationella monument för demokrati, gör det bara.

Riddarholmen är en av mina favoritplatser i Stockholm. Här samlas symboler för mycket av det jag vill och borde vara stolt över: gamla riksdagshuset, gamla riksarkivet, stora delar av vårt domstolsväsende, stadens sannolikt vackraste gjutjärnsspira. Strax intill holmen pågår dessutom bygget av Citybanan och Söderströmstunneln för fullt – en symbol för framsteg, utveckling och förmåga till politisk kompromiss, känner jag att jag borde tycka.

Men den här morgonen ser jag något annat. Riddarholmskyrkan ser närmast hotfull ut där den träder fram ur dimman, sprängningarna för Citybanan har fått husen närmast vattnet att tappa delar av sin puts – och plötsligt slår det mig: här står de alltså och gräver, spränger och holkar ur själva grunden för gamla riksdagshuset, detta monument för öppenhet och demokratisk representation. (Nåja, nästan åtminstone; det var visserligen bara riksdagshus till 1905, medan kvinnor fick rösträtt 1921 och enkammarriksdagen skapades 1971 – men likväl!).

Nu är det kanske inte samma sak att gräva en tunnel under Riddarholmen som att holka ur värdegrunden för vårt öppna samhälle och den generella tron på alla människors lika värde, men där jag står i morgonkylan just idag, dagen efter valet, är symboliken både passande och starkt nedslående. Jag slänger en sista blick över vattnet, mot det nyare av de båda riksdagshusen, och promenerar vidare. Människorna verkar undvika att möta min blick. Eller så är det bara som jag föreställer mig.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Problèmes de sommeil

19 Sunday Sep 2010

Posted by Björn in Uncategorized

≈ 4 Comments

Tags

Idéer, Sömn, Semester, Tankar

Ibland har jag svårt att somna på kvällen. Ofta ligger jag och har huvudet fullt av tankar och ofta handlar tankarna om jobbet. Har jag gjort allt jag ska? Har jag glömt nåt? Nej, det är lugnt. Men… eller har jag gjort allt jag ska? Har jag glömt nåt? Så håller det på.

Nu har jag börjat vidta åtgärder för att motverka det här. Istället för att tänka på jobb tänker jag intensivt på något annat, gärna med någon form av problemlösning, på ett mer lättsamt plan.

Jag har två favoritämnen att tänka på:

1) Hur skulle jag klara mig om jag blev strandad på en öde ö?
Här gäller det för mig att tänka ut hur jag skulle göra för att snabbt hitta en plats där det finns färskvatten, bygga ett skydd, göra upp eld, skaffa mat och så vidare. Det är en bra tankebana, eftersom den har en så pass spännande inledning att det är lätt att skjuta undan jobbtankarna. Dessutom blir det en trevligare tankebana ju längre in i den jag kommer; mitt initiala skydd på ön blir min borg, jag kanske träffar vänner i djungeln, jag skapar mig en riktigt trivsam tillvaro. Det är den ena tankebanan.

2) Hur skulle min fantastiska allfarkost se ut och fungera?
Det här är lite knasigare. Jag tänker ibland på en allfarkost som ska kunna åka som en bil, åka som en båt, åka under vatten och dessutom kunna flyga. Jag inbillar mig att det måste vara möjligt att bygga en sådan farkost. Helst ska den vara självförsörjande, sol- och vinddriven, snabb och snygg. Och den ska vara trevligt inredd, så att man har det mysigt under längre resor. Jag överväger rotorblad (helikopterläge) som kan fällas ihop och bli till en mast (segelbåtsläge). Det är bara en av mina oerhört innovativa idéer. Allfarkosten är sannerligen fantastisk. Jag kanske bygger en sådan någon dag. Och den ska vara betydligt snyggare än den här:
Jaha, det var det jag tänker på när jag har svårt att somna. Och precis nu, när jag plitat ned mina anteckningar i den här bloggen inser jag att jag förmodligen vill ha semester.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Dagens tanke

03 Friday Sep 2010

Posted by Gustav in Uncategorized

≈ Leave a comment

Tags

Rymden, Tankar

Alla säger att Sverige är så litet. Bara 9 miljoner innevånare. Ett litet land långt upp i norr.

Ja, men då säger jag så här. Om man tog Sverige och lyfte upp det ur marken och skickade det ut ur atmosfären och sen tillbaks igen, kastat som en komet rakt ner i mellanvästern i USA, ja då skulle ni få se på fyrverkeri. Det skulle bli en smäll stor nog att släcka allt liv på jorden, det. Aska i himlen, på marken och i havet. Kanske stora eldar som brinner. Sen så blir det säkert helt tyst och öde.

Då kan ni ju komma här och snacka om “det lilla landet i norr”, då när ni har evig vinter. Då är ni inte så sturska längre, har ni tänkt på det?

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Archives

RSS

RSS Feed RSS - Posts

RSS Feed RSS - Comments

Enter your email address to follow this blog and receive notifications of new posts by email.

Join 778 other followers

Recent Posts

  • Astrid (ma tendre mère)
  • La Vérité et La soupe aux oignons
  • Snickarbloggen, del 3
  • Snickarbloggen, del 2
  • Snickarbloggen, del 1

Tags

Aftonbladet Allegorier Allmänbildning Bygg Böcker Dagis Dementi DIY Djur Drömmar Emo Etymologi Evigheten Film Fudge Gropen Holism Hälsingegatan Idioti Idéer Irritation Jobb John Cusack Jul Kollektivtrafik Konspiration Kontor Kvalitet Kväll Kvällstidningar Köping Livet Luffare Läpparnas bekännelse Matlagning Minnen Mode Monty Python Musik Människor New York Odenplan Olycka Peter Serafinowicz Poesi Politik Psalm 21 Reklam Relationer Roy Andersson Rymden Semester Shorts Siffror Skor Skåp SL Snickeri Snö Sokrates Sorg Sport Stockholm Sömn Söndag Tankar Teater Teckning Tragedi Trädgård Tunnelbana Tvåsamheten Vardagsrealism Vinter Äckel

Meta

  • Register
  • Log in
  • Entries feed
  • Comments feed
  • WordPress.com

Blog at WordPress.com.

loading Cancel
Post was not sent - check your email addresses!
Email check failed, please try again
Sorry, your blog cannot share posts by email.
Cancel
Privacy & Cookies: This site uses cookies. By continuing to use this website, you agree to their use.
To find out more, including how to control cookies, see here: Cookie Policy