• Mais… où sont les bagages?
  • Allons-y!

Mon tracteur!

~ Enhet genom söndring.

Mon tracteur!

Tag Archives: Sorg

Vie, mort… que ce soit

27 Monday Jun 2011

Posted by Martin in Uncategorized

≈ 2 Comments

Tags

Drömmar, Minnen, Sorg

Dina äldre släktingar har haft en tendens att få barn ganska tidigt, så hon är den första av den verkligt nära familjen att dö, och hon har varit ordentligt sjuk en längre tid. Du och resten av släkten har alltså väntat på det här ganska länge, och det kommer verkligen inte som en överraskning. Kanske snarare som en lättnad? Hon hade ont på slutet och visste inte riktigt var hon var. Ingen ville dra ut på det lidandet. Det kommer nog som en lättnad.

Du är trettio år gammal och din farmor har just dött. Men det har inte alltid varit så.

Du var yngre en gång i tiden, och det var hon också. Ni var inte bara yngre, utan även fulla av liv. Inte… energi, riktigt. Inte vilja, inte ambition, inte umgänge eller kärlek – inte framgång, otålighet, nyfikenhet eller idéer heller. Ni var förstås fulla av det också, men inte riktigt på samma sätt som de orden används nu. Bara… liv. Bara sådär.

Det har aldrig varit lätt att tycka om dig – men hon gjorde det då, och hon gjorde det in i det sista. Har alltid gjort det, utan anledning. Hon gav dig presenter bara för att du fanns. Hon följde med dig dit du egentligen inte fick gå, och försvarade dig mot det du inte tyckte om. Hon lärde dig att spela kort. Hon skrattade, kedjerökte och missförstod saker. Och sen dog hon.

Du är sorgsen såklart, nu när hon är död – men det är inte den känslan du tänker på nu. Du gråter inte, du vet att det behövde hända. Du tänker istället på skammen, det dåliga samvetet. På att du aldrig var henne riktigt tillräckligt nära, på att ni inte tillbringade tillräckligt mycket tid tillsammans, på att ni kanske inte kände varandra i slutet. Du tycker inte att det är ditt fel, och du skäms över det också.

Du tänker på livet du har kvar. Du tänker på om du verkligen gör rätt saker, om du kommer att ha en familj innan du glömmer vilka de är. Om dina vänner kommer att vara dina vänner då, eller om de kommer att vara någon annans. Om de redan kommer att vara döda. Om någon kommer att hata dig, eller om det finns någon som kommer att älska dig. Om det kommer att finnas någon som är vid liv. Verkligen vid liv. Bara sådär.

Du är trettio år gammal och din farmor har just dött. Men det kommer inte alltid att vara så.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Vivre en paix

26 Wednesday Jan 2011

Posted by Martin in Uncategorized

≈ Leave a comment

Tags

Människor, Sorg

Det händer något när människor dör. Inte bara med dem själva alltså, utan snarare med de andra människorna – vi som är kvar. Sorg, förstås. Och saknad, ilska…

Men det är något annat som händer också, och jag vet inte riktigt vad det är. Det som ligger där och gnager och inte passar in i något fack av känslor. Idén, kanske, om att en annan människas bortgång borde förändra mig: inte bara på det sätt det redan skett, utan mer fundamentalt. Idén som föder tankarna om att det lika gärna kunde ha varit jag; att vi var ganska lika; att jag också kommer att dö ensam. Att jag borde förändra sättet jag lever på – att det finns så mycket jag ångrar.

Inget fel i det: sorg och sörjande borde påverka människor, och det finns något vackert i att vi kan vända förlusten av något vi håller kärt till en vilja att förändra oss till det bättre.

Förutom att det inte är så det fungerar.

Livet är en ynnest, visserligen, men döden har väldigt lite med livet att göra. Vissa dör långsamt, plågsamt. Andra dör unga: snabbt, brutalt, fult. Åter andra somnar helt enkelt in och låter bli att vakna. Ytterst sällan har deras bortgång att göra med hur de levde sina liv. Det finns ingen slutlig rättvisa så långt döden i sig är bekymrad.

Om vi borde lära oss något av människor så borde vi göra det medan de lever. Att vi inte gör det, det är något att ångra.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Mannen på gatan

22 Wednesday Sep 2010

Posted by Björn in Uncategorized

≈ Leave a comment

Tags

Hälsingegatan, John Cusack, Peter Serafinowicz, Sorg

En morgon när jag kom cyklandes till jobbet blev jag mycket förvånad. På gatan, utanför kontoret på Hälsingegatan 38, stod denna man.

Han har stått där i någon vecka nu.

Mannen är ganska kraftigt byggd, även om det inte framgår på bilden (good legs) och han är ungefär två meter lång. Han är på det stora hela en kraftfull och lite skrämmande uppenbarelse. Vid tillfället då bilden togs hade en vänlig själ försett honom med en röd halsduk och en tidning.

Blick still står han, även om det känns som att hans sorgsna ögon söker efter något. Det finns något jagande i mannens blick, ja i hela hans uttryck. Som i en futil protest mot en osynlig övermakt, mot vilken upprorets kamp är förlorad innan den börjat,  tycks han för sig själv upprepa mantrat “det var ju inte så här det skulle bli“.

Den två meter långe mannen står där, sorgsen och tyst. Måndagen den 21 september sade han allt.

Jag tycker att han är lik någon, men kan inte riktigt säga vem. Är han lite lik John Cusack? Peter Serafinowicz?

Det vore tråkigt om han försvann. Nu har jag vant mig vid att han står där, och skulle sakna honom oerhört i så fall.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Scyllas sorg

15 Wednesday Sep 2010

Posted by Martin in Uncategorized

≈ 1 Comment

Tags

Sorg, Trädgård

Jag har en fin liten murgröna som heter Scylla. Hon står i min bokhylla, är allmänt trevlig och tillför faktiskt mitt liv en hel del. Bland mycket annat är murgrönan som bekant känd för att filtrera smuts i luften, balansera luftfuktigheten, minska stress och vara generellt ljuddämpande.

Natasja: lite spretig kanske, men söt och vid full vigör. Detsamma kan inte sägas för Scylla, som jag inte ens har hjärta att visa en bild på.

Jag är den första att erkänna att jag inte kan mycket om blommor; jag har dräpt min beskärda del av orkidéer, och jag anser att vissa pelargoner är direkt fula. I mitt hem finns även en fikus vid namn Natasja, och en gammal ilsken svärmorstunga som jag överväger att ge ett hundnamn. I övrigt intet.

Natasja frodas och mår väl, även om hon på senare tid snarare börjat påminna om ett slags hängbjörk, och svärmorstungan klamrar sig fast vid livet – trots mina tendenser att glömma bort att den alls existerar. Den senaste tiden har Scylla dock uppvisat en oroande utveckling: hon ser torr, uppgiven och allmänt vissen ut. Som jag på lördagmorgnar ungefär, och det är inget tillstånd man önskar se sina blommor i.

Detta är särdeles oroande med tanke på att avskedet från min senaste murgröna, Imre, fortfarande är färskt i minnet. Vi skildes inte direkt på goda termer, och det sista jag vill är att vara orsaken till ännu en oskyldig plantas för tidiga avfärd från jordelivet.

I diverse “expertråd” på nätet hävdas att Scyllas tillstånd bland annat kan bero på någon av följande orsaker: för mycket sol, för lite sol, för mycket vatten, för lite vatten – eller att hon torrfrusit i kombination med sol och tjäle i jorden. Den sistnämnda diagnosen har jag i allt väsentligt uteslutit.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till, men i en sista desperat åtgärd kommer jag under de kommande dagarna att bombardera Scylla med höstsolens välgörande strålar, duscha hennes veka blad med vatten, och möjligen – från tid till annan – mjukt sjunga för henne. I övrigt står jag maktlös.

Önska oss lycka till.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Archives

RSS

RSS Feed RSS - Posts

RSS Feed RSS - Comments

Enter your email address to follow this blog and receive notifications of new posts by email.

Join 778 other followers

Recent Posts

  • Astrid (ma tendre mère)
  • La Vérité et La soupe aux oignons
  • Snickarbloggen, del 3
  • Snickarbloggen, del 2
  • Snickarbloggen, del 1

Tags

Aftonbladet Allegorier Allmänbildning Bygg Böcker Dagis Dementi DIY Djur Drömmar Emo Etymologi Evigheten Film Fudge Gropen Holism Hälsingegatan Idioti Idéer Irritation Jobb John Cusack Jul Kollektivtrafik Konspiration Kontor Kvalitet Kväll Kvällstidningar Köping Livet Luffare Läpparnas bekännelse Matlagning Minnen Mode Monty Python Musik Människor New York Odenplan Olycka Peter Serafinowicz Poesi Politik Psalm 21 Reklam Relationer Roy Andersson Rymden Semester Shorts Siffror Skor Skåp SL Snickeri Snö Sokrates Sorg Sport Stockholm Sömn Söndag Tankar Teater Teckning Tragedi Trädgård Tunnelbana Tvåsamheten Vardagsrealism Vinter Äckel

Meta

  • Register
  • Log in
  • Entries feed
  • Comments feed
  • WordPress.com

Create a free website or blog at WordPress.com.

loading Cancel
Post was not sent - check your email addresses!
Email check failed, please try again
Sorry, your blog cannot share posts by email.
Cancel

 
Loading Comments...
Comment
    ×
    Privacy & Cookies: This site uses cookies. By continuing to use this website, you agree to their use.
    To find out more, including how to control cookies, see here: Cookie Policy