Dina äldre släktingar har haft en tendens att få barn ganska tidigt, så hon är den första av den verkligt nära familjen att dö, och hon har varit ordentligt sjuk en längre tid. Du och resten av släkten har alltså väntat på det här ganska länge, och det kommer verkligen inte som en överraskning. Kanske snarare som en lättnad? Hon hade ont på slutet och visste inte riktigt var hon var. Ingen ville dra ut på det lidandet. Det kommer nog som en lättnad.

Du är trettio år gammal och din farmor har just dött. Men det har inte alltid varit så.

Du var yngre en gång i tiden, och det var hon också. Ni var inte bara yngre, utan även fulla av liv. Inte… energi, riktigt. Inte vilja, inte ambition, inte umgänge eller kärlek – inte framgång, otålighet, nyfikenhet eller idéer heller. Ni var förstås fulla av det också, men inte riktigt på samma sätt som de orden används nu. Bara… liv. Bara sådär.

Det har aldrig varit lätt att tycka om dig – men hon gjorde det då, och hon gjorde det in i det sista. Har alltid gjort det, utan anledning. Hon gav dig presenter bara för att du fanns. Hon följde med dig dit du egentligen inte fick gå, och försvarade dig mot det du inte tyckte om. Hon lärde dig att spela kort. Hon skrattade, kedjerökte och missförstod saker. Och sen dog hon.

Du är sorgsen såklart, nu när hon är död – men det är inte den känslan du tänker på nu. Du gråter inte, du vet att det behövde hända. Du tänker istället på skammen, det dåliga samvetet. På att du aldrig var henne riktigt tillräckligt nära, på att ni inte tillbringade tillräckligt mycket tid tillsammans, på att ni kanske inte kände varandra i slutet. Du tycker inte att det är ditt fel, och du skäms över det också.

Du tänker på livet du har kvar. Du tänker på om du verkligen gör rätt saker, om du kommer att ha en familj innan du glömmer vilka de är. Om dina vänner kommer att vara dina vänner då, eller om de kommer att vara någon annans. Om de redan kommer att vara döda. Om någon kommer att hata dig, eller om det finns någon som kommer att älska dig. Om det kommer att finnas någon som är vid liv. Verkligen vid liv. Bara sådär.

Du är trettio år gammal och din farmor har just dött. Men det kommer inte alltid att vara så.