När jag bodde i Norrköping för ungefär ett decennium sedan hade någon med sprayfärg skrivit följande på marken på Skvallertorget, mitt i stan:

Expressen – fusk, överdrifter och lögner.

Mitt på torget bara, i stora svarta bokstäver. Ingen verkade bry sig. Ingen verkade motsätta sig. Såvitt jag vet står det fortfarande kvar där.

—

Tio år senare har Expressen själva just påbörjat sin egen senaste utomhuskampanj, där de enligt uppgift från tidningens marknadsdirektör vill berätta vad de står för och vad de är, nämligen en tidning som granskar makten och makthavarna. Reklamtavlorna minner faktiskt lite om sprayfärgsrecensionen på Skvallertorget för så många år sedan: med stora, svarta bokstäver och kortfattade, kärnfulla budskap hälsar de det offentliga rummet i all sin uppnosighet. Vi har en roll i att minska maktmissbruket och göra Sverige till en bättre plats, säger marknadsdirektören.

Själva innehållet på tavlorna lyder något i stil med: “Är det någon myndighetsperson som tänkt begå mutbrott idag?”, eller: “Är det något äldreboende som tänkt skära ner på frukten idag?” – eller för den delen: “Är det någon läkare som tänkt skriva ut ett falskt sjukintyg idag?” Texterna ackompanjeras av tidningens logga – getingen ni vet – som sticker fram ett öga för att… granska, flukta eller kanske skrämma. Jag vet inte vilket, men jag förstår konnotationen: getingen är i själva verket en fluga. På väggen liksom.

Generellt sett gillar jag inte reklam, och generellt sett gillar jag inte kvällspressen – men för en gångs skull känner jag att både reklambyrå och uppdragsgivare verkligen har fingret på pulsen. För en gångs skull speglar jag mig i affischretoriken, som visar Expressen precis som jag känner dem: som lata, skandalkåta moralister.

Inte nog med att Expressen tar den grävande journalistiken till superba nya höjder genom att helt sonika be de – uppenbarligen redan skyldiga – människorna inom suspekta, högavlönade och allmänt överskattade yrken såsom vård, omsorg och förvaltning att ringa in sina egna överträdelser och förbrytelser till tidningen. Inte nog med att de använder ett piggt, fräscht och uppfordrande (uppfostrande? hotfullt?) tonfall som gör till och med mig, maktlösa människa, osäker på om jag kanske inte gjort något korrupt som jag borde straffas för trots allt.

Nej, dessutom är de så osjälviska att de låter sin reklambyrå författa skandalrubrikerna åt tidningen – redan innan dessa bedrägliga människor har anmält sina övertramp! Vi vet ju ändå redan vad de brukar ägna sig åt, varför kolla (eller vänta på) en bra story? När denna moraliskt högtstående publikation som lök på laxen dessutom öppnar hjärtat på vid gavel för att dela med sig av sin visdom kring samhällets kollektiva etik känner jag nästan för att fälla en tår.

—

Expressen grundades 1944. Tidningens medarbetare har vunnit Stora journalistpriset och Guldspaden flera gånger, och jag är säker på att det fanns en tid när tidningen bidrog till samhällets utveckling i större grad än smutsade ned och krökte densamma med unken moralism, språkmord och halvsanningar: jag minns bara inte när det var. Ulf Nilson kanske gör det.

Det finns en, antagligen ännu äldre, utspridd missuppfattning om att getingar när de stinger något tappar gadden – och därefter sloknar fullständigt för att i princip rulla över och dö. Det stämmer alltså inte, det är tydligen bara bin som ägnar sig åt detta beteende.

Men det har gått 67 år, jag tycker att det räcker, och jag tänker att… det skadar väl inte att försöka? Min enkla anmodan är därför följande: Expressen – stick!