• Mais… où sont les bagages?
  • Et les voyageurs?
  • Allons-y!

Mon tracteur!

~ Enhet genom söndring.

Mon tracteur!

Tag Archives: PRAKTIKANTEN

Gästspel: Det står en kaffemugg bredvid kaffeautomaten

12 Thursday Jul 2012

Posted by Gustav in Uncategorized

≈ Leave a comment

Tags

Gästspel, PRAKTIKANTEN

Titel: Det står en kaffemugg bredvid kaffeautomaten
Författare: PRAKTIKANTEN
Datum: 2012-07-12

Det står en kaffemugg bredvid kaffeautomaten. Den har stått där ett tag nu. Innan stod den i automaten, på den lilla avsatsen under pipen där kaffet kommer ut men så kom någon som ville fylla på kaffe så kaffemuggen fick flytta på sig. Muggen står nu på bänken bredvid och väntar på sin ägare när nu denne behagar dyka upp.

Muggen är antikvit och bullig till sin utformning och har ett stort rundat öra där handens alla fingrar får plats. På muggen finns ett tryck, det står; Cup Of Joe. Muggen är luggsliten och gammal, den är kantstött på vissa håll och sprucken. När muggen är tom kan man se kulturlager av kaffe nedför innerkanterna som slutar i en mörk och rund botten som trots idoga insatser med diskborste och Yes omöjligen kan bli antikvit igen. Det har gått för långt, helt enkelt.

Folk börjar nu passerar i korridoren, förbi skänken där muggen står placerad. Vissa sneglar eftertänksamt åt muggens håll och slås av ett visst obehag. Det är sällan man ser en ensam kaffemugg full med kaffe. ”Det är minst två knapptryck från automaten i den där”, tänker någon. Ofta när man ser en ensam kaffemugg är den tom. Urdrucken och slentrianmässigt placerad på något bord i nått fikarum för någon annan att se efter. Det händer alltför ofta på arbetsplatser och kontor, att muggar lämnas ensamma åt sina respektive öden. Men denna mugg, vår mugg på skänken bredvid kaffeautomaten, är ju fortfarande full av kaffe och helt uppenbart lämnad vind för våg utan minsta smutt. ”Varför”, tänker någon. ”Varför en ensam kaffemugg?”

En kvinna stannar till vid diskhon och börjar diska ur sin mugg. Den är också vit och är prydd av stora svarta versaler som skriker FARMOR ut i korridoren och mot förbipasserande. Hon sneglar mot den ensamma muggen med sitt kaffe och ser sig om efter dess ägare. Hon kan inte påstå att hon känner igen muggen trots att hon arbetat här i många år. Hon känner arbetsplatsen väl och betraktar sig själv som något av en inventarie på kontoret. Men muggen där på skänken kan hon inte placera. Kanske någon på besök som fick låna en lånemugg och som helt oväntat blivit tvungen att springa in på toaletten. Men minuterna går och denne någon verkar inte komma tillbaka. Muggen står kvar ensam.

Kvinnan, som för övrigt heter Kristina, placerar sin egen FARMOR-mugg i kaffeautomaten, på avsatsen under pipen där kaffet kommer ut och trycker på cappucino. Automaten brummar igång, stånkar och frustar, piper och visslar, och Kristina hon väntar, fortfarande med blicken på muggen där på skänken och på dess svarta och ogenomträngliga innehåll. Hon tittar på klockan. Hur länge har den stått där? Fem, kanske tio minuter. Är det någon som vet?

Bosse passerar plötsligt förbi på snabba och sandalbeklädda fötter, med håret på ända och skjortan slarvigt instoppad i manchesterbyxorna. ”Vems är det här?” frågar Kristina men Bosse skakar på huvudet och svarar ”vet inte” innan han rundar hörnet där framme. Är det någon som vet?

Kaffeautomatens tirad kommer till ett våldsamt avslut varpå ett efterföljande litet tjut alltid markerar att nu är det bra igen. Nu är jag klar. Kristina tar sin FARMOR-mugg och lämnar korridorspentryt bakom sig. Hon har andra bekymmer idag än vad en ensam mugg någonsin kan representera. Bekymmer som stavas fakturering. Muggens ägare kommer att dyka upp och gör denne inte det får vi se vad som händer. Då får den väl stå kvar, tänker hon. Muggen. För ingen annan kommer väl att ta hand om en ensam mugg med kaffe. Det har väl aldrig hänt i världshistorien av muggar att någon skulle förbarma sig över en ensam mugg med kaffe. Det vågar man ju inte, den kan ju tillhöra någon som inte vill ha sitt kaffe uthällt och sin mugg diskad. Kristina lämnar därför muggen men muggen lämnar inte Kristinas tankar.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Archives

RSS

RSS Feed RSS - Posts

RSS Feed RSS - Comments

Enter your email address to follow this blog and receive notifications of new posts by email.

Join 780 other followers

Recent Posts

  • Astrid (ma tendre mère)
  • La Vérité et La soupe aux oignons
  • Snickarbloggen, del 3
  • Snickarbloggen, del 2
  • Snickarbloggen, del 1

Tags

Aftonbladet Allegorier Allmänbildning Bygg Böcker Dagis Dementi DIY Djur Drömmar Emo Etymologi Evigheten Film Fudge Gropen Holism Hälsingegatan Idioti Idéer Irritation Jobb John Cusack Jul Kollektivtrafik Konspiration Kontor Kvalitet Kväll Kvällstidningar Köping Livet Luffare Läpparnas bekännelse Matlagning Minnen Mode Monty Python Musik Människor New York Odenplan Olycka Peter Serafinowicz Poesi Politik Psalm 21 Reklam Relationer Roy Andersson Rymden Semester Shorts Siffror Skor Skåp SL Snickeri Snö Sokrates Sorg Sport Stockholm Sömn Söndag Tankar Teater Teckning Tragedi Trädgård Tunnelbana Tvåsamheten Vardagsrealism Vinter Äckel

Meta

  • Register
  • Log in
  • Entries feed
  • Comments feed
  • WordPress.com

Blog at WordPress.com.

loading Cancel
Post was not sent - check your email addresses!
Email check failed, please try again
Sorry, your blog cannot share posts by email.
Privacy & Cookies: This site uses cookies. By continuing to use this website, you agree to their use.
To find out more, including how to control cookies, see here: Cookie Policy