• Mais… où sont les bagages?
  • Et les voyageurs?
  • Allons-y!

Mon tracteur!

~ Enhet genom söndring.

Mon tracteur!

Tag Archives: Politik

Det fanns bara en hake…

30 Saturday Oct 2010

Posted by Martin in Uncategorized

≈ Leave a comment

Tags

Böcker, Idioti, Politik

Ännu en arbetsvecka är till ända, och med den diverse missriktade dumheter från ambitiösa människor av alla de politiska kulörer. Min personliga favorit just denna vecka kommer från Moderaterna (en aldrig sinande källa till oavsiktlig humor), och Östergötland, min onekligen älskade före detta hemvist.

Korfattat uttryckt har det alltså helt enkelt brunnit loss i huvudet på Finn Bengtsson, enligt uppgift både professor och överläkare i Linköping, som nu i en motion föreslår att riksdagen ska lagstifta bort diskriminering som har sin grund i den så kallade jantelagen. Ett par andra moderata riksdagsledamöter har uppenbarligen blivit nedsupna och lurade att skriva under motionen – det är fortfarande oklart hur det gick till.

Jantelagen i sig är förresten inget som existerar på riktigt, om någon trodde det. Den formulerades som en del av ett skönlitterärt verk av Aksel Sandemose, som ett slags samhällssatir över människors avundsjuka och missunsamhet. Boken är från 1930-talet och heter En flykting korsar sitt spår; DN och Sydsvenskan har skrivit en del om både jantelagen och motionen, för den som vill läsa mer. Missa inte heller själva motionen, ett slags byråkratibuskis i sig.

Det hela är naturligtvis fullständigt bisarrt. Inte ens som oblygt uppmärksamhetssökande är det försvarbart, och det övergår mitt förstånd att fyra folkvalda gubbar inte har mer skam i kroppen än att lämna in något dylikt för riksdagsbehandling. Jag känner visserligen en viss förtröstan inför att våra demokratiskt utsedda representanter har tid att tillbringa några stunder med skönlitteraturen då och då, men jag hade önskat att de hade en något starkare förankring i både verklighet och rimlighet.

Nå, nu gör jag mig förresten kanske skyldig till just denna diskriminering enligt jantelagen. Istället för att raljera vidare presenterar jag därför istället mitt eget medborgarförslag; i enlighet med rådande praxis baserad på samhällskritisk skönlitteratur – och, i mitt tycke, betydligt mer kortfattat och kärnfullt.

Medborgarförslag 2010/MT:1 “Moment 22 och verkligheten”

Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen, allmänheten och övriga omvärlden som sin mening vad som nedan anförs:

I det fall någon form av diskriminering kan antas ha förekommit, skall fastställas att denna diskriminering i själva verket inte alls har förekommit, och inte heller i framtiden kommer att göra det.

Slå det om du kan, Bengtsson.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Dr. Sokrates eller: hur jag fortsatte ängslas men lärde mig att älska cosplay

18 Monday Oct 2010

Posted by Martin in Uncategorized

≈ Leave a comment

Tags

Politik, Sokrates, Tankar

Sokrates, den gamle räven, lär ha sagt följande: “Det finns bara ett gott, kunskap – och ett ont, okunnighet.” Fast han sa det på grekiska, då.

Skön kille, den där Sokrates.

Två andra härliga uttryck grekerna givit resten av världen är paranoia och xenofobi. Ni vet vad de betyder, förstås: båda är uttryck för en irrationell rädsla för något inbillat respektive främmande. Jag föreställer mig att de är två av just de otrevliga – och ibland direkt farliga – avarter av okunnighet som Sokrates i all sin vishet hade i åtanke.

…men vänta, jag börjar i fel ände kanske. Såhär:

Tidigare idag, när jag tog en bensträckare för att förse mig med en ganska märkligt komponerad macchiato ur finkaffemaskinen på jobbet, så noterade jag plötsligt en, för mig okänd, man i lobbyn. Han var i den övre medelåldern, tunnhårig, klädd i en beige trenchcoat, illasittande byxor och loafers; krum och lite grå i tonen stod han och liksom ugglade vid vattenkranen. När jag kom närmare hörde jag hur han plötsligt utstötte ett huggande läte: inte riktigt ett stönande, inte riktigt en rapning. Någonting däremellan. Därefter smög han sakta iväg genom korridorerna, jag vet inte vart.

Typiskt suspekt beteende.

Den här upplevelsen fick mig att börja fundera på alla de saker som är av en mer eller mindre misstänkt natur, och i vilken utsträckning de faktiskt representerar något slags fara eller hot. Jag tror inte att den krumryggade mannen utgjorde någon som helst fara för mig eller någon annan (även om han säkerligen kan ha haft en kniv eller någon form av trubbigt vapen gömt i rocken); ändå kände jag denna helt oprovocerade misstänksamhet.

Därför har jag nu rannsakat min egen okunnighet och mina fördomar, ägnat mig åt viss överslagsräkning, analyserat, bedömt, och slutligen gjort en grafisk sammanställning av korrelationen mellan suspicionsgrad och fara – i matrisform. (Det kan vara så att jag precis hittade på ordet suspicionsgrad, men om någon frågar så kommer det från latinet.)

Notera den röda markeringen - även känd som the "Kill Zone".

Ja, ni förstår principen. Högst upp till höger: företeelser som är farliga, och mycket riktigt förefaller avgjort misstänkta (däribland killen som hugger döda djur med sitt tvåhandssvärd). Längst ner till vänster: saker som verkar ganska harmlösa och också, i allt väsentligt, är det. Och så vidare.

Alltså, åter till Sokrates och grekiskan: det finns bara ett gott, kunskap – och ett ont, okunnighet. Jag ska nu lära mig lite mer om cosplay, och ta reda på varför Mel Gibson egentligen är så glad. Och imorgon ska jag se om jag inte kan bjuda mannen i trenchcoat på en kopp finkaffe.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Morgonen efter dagen innan

20 Monday Sep 2010

Posted by Martin in Uncategorized

≈ Leave a comment

Tags

Människor, Politik, Tankar

Det är ganska tidigt på morgonen, dagen efter riksdagsvalet 2010. Efter en av de tråkigaste valrörelserna i åtminstone mitt minne har vi ett rätt otydligt resultat: vi verkar få en borgerlig minoritetsregering, och Sverigedemokraterna har lyckats ta sig in i riksdagen.

Som på beställning ligger huvudstaden den här morgonen täckt i en tjock dimma – ett slags skammens och oklarhetens slöja, från bakom vilken hon inte riktigt vågar eller vill sticka fram sitt ansikte. Jag promenerar – liksom många andra morgnar – längs Riddarholmens östra sida, kisar genom dimman inåt riksdagshuset och Rosenbad, huttrar och drar åt halsduken.

Jahaja. Undergräv våra nationella monument för demokrati, gör det bara.

Riddarholmen är en av mina favoritplatser i Stockholm. Här samlas symboler för mycket av det jag vill och borde vara stolt över: gamla riksdagshuset, gamla riksarkivet, stora delar av vårt domstolsväsende, stadens sannolikt vackraste gjutjärnsspira. Strax intill holmen pågår dessutom bygget av Citybanan och Söderströmstunneln för fullt – en symbol för framsteg, utveckling och förmåga till politisk kompromiss, känner jag att jag borde tycka.

Men den här morgonen ser jag något annat. Riddarholmskyrkan ser närmast hotfull ut där den träder fram ur dimman, sprängningarna för Citybanan har fått husen närmast vattnet att tappa delar av sin puts – och plötsligt slår det mig: här står de alltså och gräver, spränger och holkar ur själva grunden för gamla riksdagshuset, detta monument för öppenhet och demokratisk representation. (Nåja, nästan åtminstone; det var visserligen bara riksdagshus till 1905, medan kvinnor fick rösträtt 1921 och enkammarriksdagen skapades 1971 – men likväl!).

Nu är det kanske inte samma sak att gräva en tunnel under Riddarholmen som att holka ur värdegrunden för vårt öppna samhälle och den generella tron på alla människors lika värde, men där jag står i morgonkylan just idag, dagen efter valet, är symboliken både passande och starkt nedslående. Jag slänger en sista blick över vattnet, mot det nyare av de båda riksdagshusen, och promenerar vidare. Människorna verkar undvika att möta min blick. Eller så är det bara som jag föreställer mig.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Archives

RSS

RSS Feed RSS - Posts

RSS Feed RSS - Comments

Enter your email address to follow this blog and receive notifications of new posts by email.

Join 779 other followers

Recent Posts

  • Astrid (ma tendre mère)
  • La Vérité et La soupe aux oignons
  • Snickarbloggen, del 3
  • Snickarbloggen, del 2
  • Snickarbloggen, del 1

Tags

Aftonbladet Allegorier Allmänbildning Bygg Böcker Dagis Dementi DIY Djur Drömmar Emo Etymologi Evigheten Film Fudge Gropen Holism Hälsingegatan Idioti Idéer Irritation Jobb John Cusack Jul Kollektivtrafik Konspiration Kontor Kvalitet Kväll Kvällstidningar Köping Livet Luffare Läpparnas bekännelse Matlagning Minnen Mode Monty Python Musik Människor New York Odenplan Olycka Peter Serafinowicz Poesi Politik Psalm 21 Reklam Relationer Roy Andersson Rymden Semester Shorts Siffror Skor Skåp SL Snickeri Snö Sokrates Sorg Sport Stockholm Sömn Söndag Tankar Teater Teckning Tragedi Trädgård Tunnelbana Tvåsamheten Vardagsrealism Vinter Äckel

Meta

  • Register
  • Log in
  • Entries feed
  • Comments feed
  • WordPress.com

Blog at WordPress.com.

loading Cancel
Post was not sent - check your email addresses!
Email check failed, please try again
Sorry, your blog cannot share posts by email.
Cancel
Privacy & Cookies: This site uses cookies. By continuing to use this website, you agree to their use.
To find out more, including how to control cookies, see here: Cookie Policy