Tjena tjena snickarbloggen, “Willy” från “Bygglust” här. Som alla vet är jag inte lika händig som Han Den Snygga i Äntligen Hemma, men även en blind höna etc osv.

När min morfar gick bort la jag beslag på ett skåp som stod i hans badrum. Jag föreställer mig att det är morfar som har byggt det, men jag vet inte säkert. Baksidan består av någon sorts pärlspont som förmodligen har blivit över från något annat.

När morfar dog var skåpet målat i ljusgult på utsidan och orange på insidan. Då, för mer än tio år sedan, ville jag gärna ha det vitbetsat. Så jag började ta bort färgen med  hjälp av värmepistol och skrapa och det tog en evinnerlig tid. I och med att det skulle betsas så behövde varenda liten färgflaga försvinna och skåpet bli helt trärent. Jag orkade med i princip hela utsidan innan jag ledsnade och aldrig gjorde något mer åt det.

I drygt ett decennium har jag flyttat runt i hyreslägenheter och andrahandsboenden med detta skåp. Oftast har det fått stå inklämt i källarförråd eller vindsutrymmen. Sedan jag och Martin flyttade ihop har det dock fått stå framme och tjäna som odlingsförvaring, fullt av fröer, krukor och blompinnar.

Men nu var det dags att ge morfars skåp en ansiktslyftning! Jag målade det vitt på utsidan, men behöll insidan orange för att jag 1) är lat 2) gillar att man kan se den grälla nyans som morfar en gång i tiden valde. Man kan även hitta rester av den ljusgula färgen vid gångjärnen inuti.

Stig Lindbergs mönster “Bulbous” från 1947 har länge varit ett av mina favoritmönster. Det finns numera i tapetform, och på Måleributiken kan man beställa ett 1-metersprov för bara en femtiolapp – fraktfritt! Och mer än så behövdes inte till skåpsdörren. Jag har dessutom satt in en kitschig led-lampa som tänds när man öppnar.

Är mycket nöjd med resultatet och hoppas att morfar inte misstycker!