- Jag är intresserad av datorer. Jag är inte intresserad av skrivare och tv-apparater. Datorer kan man prata med och om de är sura så förklarar de varför. Skrivare och tv-apparater är som de autistiska kusinerna från västernorrlands inland. De är sina egna slutna system och är inte intresserade av kommunikation, men de ger ändå sken av att vilja prata. Fem minuter efter att de vunnit ditt förtroende trampar de sönder din röda lastbil i plast
- Jag vill ta upp och modernisera ordet ”munkristen”. Jag lärde mig ordet i en bok som heter ”Kristens resa”, utgiven första gången år 1678 av en skön snubbe som hette John Bunyan. Det är en allegorisk berättelse om en jeppe som heter Kristen (som är kristen, go figure) som tar sig på en resa mot paradiset, och så möter han folk på vägen som försöker förleda honom eller bara är allmänt tråkiga att ha att göra med. I bästa Georg Stiernhielm-stil så heter karaktärerna saker som Lättja, Svårmod, Girighet etc. En av de karaktärer han möter heter alltså Munkristen, alltså någon som bekänner sig kristen till orden men inte är det i handling. Utan att vara först, och med risk för att alienera halva befolkningen så vill jag här säga: Till alla er som klär er i lila, har på sig olikfärgade armband, skriver på upprop på aftonbladet, sätter på er en rosett eller vad ni nu gör för att stödja en sak i ord men aldrig gör det i handling – ni är den nya tidens munkristna. En så pass viktig grundläggande princip som ex människors lika värde oavsett sexuell läggning, bör aldrig reduceras till en accessoar
- Jag tror nu inte på civilisationers förfall eller generationers dekadens; perversiteten i dagens samhälle kontra bondesamhällets äkthet, eller att saker och ting har en förutbestämd mening och plats. Men ibland går man i en korridor på jobbet, och kanske möter man då en man på 195 cm som ser ut att väga runt 100-110 kg. Han lufsar tungt framåt, blicken är något tom och i handen håller han… ett kuvert. Va? Jag får sån lust att ge karln ett par stövlar och en yxa och skicka ut honom i skogen. Carpe diem, för helvete!
- Jag är precis som alla andra. Jag är helt vanlig. Jag hyser inga idéer om att jag skulle vara speciell. Ingenting i den jag är avslöjar något sådant; inget i min karaktär vittnar om att jag skulle vara något annat än en vanlig svenne. Jag är inte bättre än någon. Jag är inte sämre än någon. Jag är du. Det är rätt skönt, faktiskt.
Advertisements
