• Mais… où sont les bagages?
  • Allons-y!

Mon tracteur!

~ Enhet genom söndring.

Mon tracteur!

Tag Archives: Idioti

Det oprovocerade våldet

01 Sunday Apr 2012

Posted by Björn in Uncategorized

≈ 12 Comments

Tags

Idioti, Misshandel, Rädsla, Våld

Hej!

Jag har inte skrivit blogg på länge nu och jag är ringrostig. Jag har något att berätta. Jag vet inte riktigt hur jag ska berätta det eller vad jag egentligen vill att det ska leda fram till, men jag behöver skriva det nu. Det kommer att bli ostrukturerat och långt, men nu skriver jag det i alla fall:

Det var en kväll i Köping för många år sedan. Jag hade varit på Folkets Park och firat att mitt andra år på Ullvigymnasiet var över; nu väntade sommarlovet och ledigt. Jag var glad. När jag kom hem insåg jag att jag glömt min cykel vid parken och vände för att gå och hämta den. På vägen mötte jag tre killar som kom mot mig i grupp, varav den första av dem tog ett par steg rakt mot mig och knuffade mig i bröstet.

Jag hade aldrig sett killen förut.

Jag förstod genast vad som höll på att hända och backade ett par steg och förklarade att jag inte ville ha något bråk. Men att prata var meningslöst. Han som knuffat mig var helt svart i blicken. Som ett rovdjur på jakt, helt oresonlig. Mer hann jag alltså inte säga förrän det första slaget träffade mig rakt över vänsterörat och jag segnade ned på gatan. Flera slag följde, jag minns inte hur många, jag försökte bara skydda mig så gott jag kunde. När jag kom till sans var killarna borta och jag låg kvar på gatan och försökte samla in vad som hade hänt. Jag lyckades ta mig på fötter och kom fram till Folkets Park där min cykel stod parkerad. En polispatrull var på plats utanför parken och de förstod genast att något var fel. Jag själv förstod inte så mycket, jag var ganska groggy, men jag har fått höra efteråt att jag var blodig i hela ansiktet.

Jag lyckades ta mig hem för egen maskin och väckte mina föräldrar som blev skräckslagna. Pappa skjutsade mig till akuten där de kunde se att trumhinnan på vänsterörat var spräckt. Som tur var hade jag inte fått några värre skador än så. Det var svårt att repa med bandet de kommande veckorna och jag var rädd för att min hörsel skulle bli permanent nedsatt på vänsterörat, men det läkte lyckligtvis ihop bra.

Polisen fick tag i killen som slagit mig, det blev rättegång och jag fick ett skadestånd. Köping är inte en stor stad, och ganska snabbt fick jag höra av en kompis vad motivet för misshandeln var. Han som slog mig hade känt ett behov av att få klappa till någon. Jag råkade vara på fel plats vid fel tid.

En annan kväll, några år senare, var jag och ett kompisgäng ute på en krog i Norrköping. Det var ett stort nöjespalats med många barer och dansgolv och när en av kompisarna försvann delade vi upp oss för att leta efter henne. Jag fann henne vid ett bord där hon satt och pratade med en kille.

Jag hade aldrig sett killen förut.

Jag sade till min kompis att alla letade efter henne och att vi började fundera på att gå hem. Då reste sig killen hon pratade med och gav mig ett hårt slag rakt över munnen. Oturligt nog drack jag vatten i samma ögonblick. Vattenglaset for in i en närliggande pelare och krossades, och tog med sig en medelstor bit av en av mina framtänder på vägen. Killen hann utdela ytterligare två, tre slag och jag backade undan. Vakterna fångade upp det hela och jag kom undan ganska lindrigt. Dock behövde jag besöka tandvården och sätta på en krona på tanden som blivit sönderslagen och jag ångrar fortfarande att jag inte anmälde händelsen.

Medan jag bodde i Norrköping var jag också väldigt aktiv med musiken. Jag hade precis släppt en soloskiva och åkte till Köping för att spela på stadens stolthet, rockklubben Smedjan. Det var fantastiskt roligt att få åka till min gamla hemstad för att spela, men också för att visa upp scenen där för musikerna jag hade med mig som gäster för kvällen. Spelningen var en succé och efteråt när vi satt i logen och drack öl kom vi fram till att vi borde utforska Köpings krogliv. Jag och musikerna, tillsammans med en tidigare flickvän till mig och en kompis, gav oss ut på stan. Vi hann inte många meter innan vi träffade på ett gäng killar.

Vi hade aldrig sett killarna förut.

De for på oss direkt. Vi försökte prata oss ur det, men det gick inte. Jag kände inte igen killarna, men jag kände igen deras blickar. De tomma svarta hålen där ögonen skulle vara sade allt. Jag förstod vad som skulle hända och det fanns ingen utväg. Allt gick extremt fort. Det blev ett fullständigt kaos. Jag blev nedsparkad av två killar som hoppade på mig. Jag minns att jag låg ned på gatan och försökte skydda mig från sparkarna. I det ögonblicket tänkte jag “Ska det sluta så här?”. Jag trodde att jag skulle dö. Det är en vansinnig, obeskrivligt hemsk känsla att tro att man ska dö. Jag vill aldrig någonsin känna så igen.

Min tidigare flickvän och kompisen blev upptryckta mot en vägg och jag kommer ihåg hur förnedrande maktlös jag kände mig där jag låg på marken, oförmögen att göra något. Jag såg hur trombonisten i bandet fick en gatsten drämd i ansiktet.

Vi kunde inte slåss. Några av oss kunde däremot springa ganska fort och de lyckades ta sig därifrån. Exflickvännen, kompisen och bandet skingrades och förövarna med de flyende. Jag kom till slut på fötter jag också, och satte iväg. Jag sprang tills jag var säker på att jag var själv. Men jag var tvungen att hitta mina vänner.

Jag började smyga tillbaka på smågator och på vägen hittade jag trombonisten i bandet, gömd i en buske. Hela ansiktet var nedblodat och förvrängt i chock. Han behövde hjälp och samtidigt var gatorna för osäkra. Det enda säkra stället jag kom att tänka på som låg i närheten var klubben vi precis spelat på, så jag fick honom på fötter och började leda honom dit. Vi var ungefär hundra meter från klubben då två bilar sladdade in precis bakom oss. Ut hoppade åtta-tio killar och jag hörde någon ropa “där är de!”. Jag skrek till trombonisten att han skulle springa och springa för livet. Vi sprang allt vi någonsin kunde och hann in på klubben och lyckades låsa in oss i logen. Jag fick senare höra att några av våra förföljare hade lyckats ta sig in och bråkat innanför entrén innan de blivit stoppade av vakterna.

Exflickvännen och kompisen var inne på klubben tillsammans med några av musikerna. Men alla var inte på plats. En god vän körde bil den kvällen. Han ställde upp och körde runt mig i Köping för att åka omkring och samla ihop de övriga, vi åkte runt och letade. Medan vi letade fick jag syn på en polispatrull som hade tagit några av killarna som slagit oss och i det ögonblicket slog det slint i huvudet på mig. Jag tvingade min vän att stanna bilen trots hans protester, jag kastade mig nästan ut i farten och började springa rakt mot killarna. Jag var så förnedrad och kränkt och ursinnig och bindgalen på samma gång att det krävdes en avsevärd insats från en jättelik polisman för att hålla mig på avstånd från killarna jag skulle fram till.

Även denna gång blev det rättegång och det slutade med fängelsedomar, villkorligt och flera stora skadeståndsbelopp.

Flera gånger har jag återvänt och spelat igenom scenariorna i huvudet. Ibland funderar jag på vad som skulle hänt om jag kunnat slåss, eller om jag varit beväpnad. Jag hade med all sannolikhet gjort något jag fått ångra resten av mitt liv, så kränkt kände jag mig när det hände. Jag är glad att det inte blev så. I dag löptränar jag för att kunna springa förbannat fort när det väl gäller – min erfarenhet säger mig nämligen att jag inte kan snacka mig ur alla situationer.

Det här kom upp över ett par öl med goda vänner häromdagen och jag insåg att jag fortfarande inte pratat färdigt om det. Kanske kommer jag aldrig att ha pratat färdigt. Vid ett tillfälle för några år sen höll jag på att skita ned mig när några ungdomar hade snöbollskrig i närheten av mig; jag trodde att det skulle hända igen.

Enligt Brottsförebyggande rådet anmäldes 87 500 misshandelsbrott i Sverige under 2010. 85% av de misstänkta var män, och 60% av all anmäld misshandel drabbade män. Jag tycker mig höra alldeles för få berättelser från killar som blivit utsatta för det meningslösa och oprovocerade våldet. Jag tycker inte att det känns som att frågan har fått tillräckligt stort fokus. Det är bara en känsla jag har. Kanske för att det hänt mig tre gånger och för att jag väntat till nu med att skriva den här bloggposten.

Jag kan tycka att mäns våld mot kvinnor är hemskare än mäns våld mot män. Eftersom kvinnor ofta är fysiskt svagare än män har de sämre chanser att försvara sig. Samtidigt har jag följande att säga om möjligheten att försvara sig:

Först undrar jag vad “försvara sig” innebär. Att blockera slagen? Att klara sig så helskinnad som möjligt? Att prata sig ur situationen? Att springa därifrån? Att skrika kiii-yaaah! och göra som man gör på film? Att slå tillbaka?

Rent fysiskt är jag inte särskilt klen. Jag har i mina bättre stunder tagit omkring 100 kg i bänkpress och det tycker jag är helt ok. Men då jag blivit överfallen har rädslan tagit över. Det har gått så fort och jag har blivit så jävla livrädd att jag inte reflekterat särskilt mycket över vad “försvara mig” betyder eller om jag haft möjligheten att “försvara mig” eller ej. Det är min upplevelse av det hela i alla fall.

Jag skriver det här främst för min egen skull, det är skönt att sätta det på pränt. Och jag hoppas att det kan leda till att fler pratar om det oprovocerade våldet; jag hoppas framförallt att fler killar vill/vågar berätta. För jag behöver fortfarande prata om det, och jag är säker på att det finns andra som behöver prata om det, som har liknande historier och liknande rädslor som sitter kvar efteråt.

Tack för ordet.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Hej Torsdag.

11 Thursday Aug 2011

Posted by Alex in Uncategorized

≈ Leave a comment

Tags

Idioti, livsleda

hon sitter tre meter ifrån mig.

hon ropar över landskapet att hon kommer att skicka mig ett mejl.

hon kommer fram till mig och berättar vad som står i mejlet.

hon skickar mejlet.

jag läser mejlet.

medan jag läser mejlet kommer hon fram och kommenterar vad som står i det.

när jag har läst det förstår jag inte vad det har med mig att göra

jag frågar, och förstår av svaret att det inte rör mig alls.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Om möss och råttor

03 Thursday Mar 2011

Posted by Martin in Uncategorized

≈ Leave a comment

Tags

Äckel, Hipster, Idioti

Det händer ibland att jag råkar sitta och lyssna på de franska synthmupparna Air, när jag tror att jag lyssnar på Madonna (som till exempel just nu i skrivande stund, faktiskt). Ibland försöker jag lägga in en snus när jag redan har en under läppen (oerhört förvirrande). Ibland tror jag att jag har byxor på mig när jag i själva verkat har somnat i soffan efter att ha duschat (glädjande men också förnedrande).

Det är ju som det är och inte mycket att göra åt: det kanske är indikationer på att jag inte är helt hundra i huvudet, eller inte alltid beräknelig nog att ha bland folk. Men det är åtminstone bevis för att jag inte är så självupptagen som alla dessa enerverande semihipsters som verkar ha invaderat mitt liv.

Överallt är de. Jag minns bussresan hem igår till exempel: en ung kille, låt säga nitton år gammal, står där och flashar sitt debila, påtvingat klädsamma, sneda leende för ett par ungefär lika gamla tjejer. Han försöker namedroppa indieartister, svänger med någon form av lädersäck som han hängt över axeln, kikar lite osäkert på de upprullade jeansen för att säkerställa att de rosa och lila strumporna (en av varje, alltså) syns ordentligt. Han verkar ha gnuggat sina fula kängor med sandpapper. Han bär en fotsid kvinnokappa och – självklart – en klassisk björnfitta på huvudet. Och just det, han har blekt Justin Bieber-lugg som sticker fram i ögonfransarna också.

Han är, kort sagt, en idiot. Jag har till och med ritat en bild för att visa hur värdelös han är:

Hipster

Jag inser nu när jag sitter här och tittar på bilden ifråga att jag inte kan rita för fem öre. Om ni ursäktar så ska jag skicka ett signalement till min kära bloggkollega Gustav, som faktiskt kan teckna. Jag återkommer följaktligen i frågan. Detta är inte över.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Om metaironi och hypersarkasm: en auto-autobiografi

05 Wednesday Jan 2011

Posted by Martin in Uncategorized

≈ Leave a comment

Tags

Fudge, Idioti, Ironi

sarkasm [-as’m] subst. –en –er
1. bitande skämt eller hån; stickord, spydighet.
2. undermålig undanflykt för att inte orka eller kunna formulera en tillräckligt slagkraftig text.

meta- i sammansättning
1. förled som anger att en verksamhet har sig själv som objekt.
2. förled som indikerar att användaren inte har tillräckligt stort intresse av ämnet i fråga, utan i själva verket föredrar att prata om något helt annat.
3. colombiansk flod som utgör del av gränsen mellan Colombia och Venezuela.

1 hyper- i sammansättning
1. alltför, överdrivet, ytterligt, bortom, utöver.

2 hyper [hy’-] adj.
1. uppeldad, överstimulerad, fanatisk, rabiat.
2. irriterande, påfrestande, onödig.

ironi [-ni’] subst. –n –er
1. klander eller förlöjligande under skenbart beröm.
2. ett resultat av ett skeende som står i motsats till vad som kunde förväntas av detta.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Det var inte vi

12 Friday Nov 2010

Posted by Martin in Uncategorized

≈ Leave a comment

Tags

Dementi, Idioti, Människor, Tragedi

Vi här på Mon tracteur! ber att få klargöra att vi inte har något med detta att göra:

A central Kentucky man said he’s waiting for justice to be served after two men shaved his beard, then made him eat it.

Harvey Westmoreland and his brother got into a fight with James Hill and Troy Holt in May.

The dispute was over a tractor Westmoreland was trying to sell to one of the men.

För egen del har vi inte för avsikt att sälja vår traktor, och skulle aldrig tvinga någon att äta sitt eget skägg. Vi har vid ett fåtal tillfällen ätit mindre delar av våra egna skägg, men det har i dessa fall uteslutande varit oavsiktligt och/eller tänkt som en rolig grej.

Vi undanber oss ytterligare frågor och insinuationer i detta ämne. Tack.

Ky. Man Forced To Eat Own Beard [msnbc.com]

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Det fanns bara en hake…

30 Saturday Oct 2010

Posted by Martin in Uncategorized

≈ Leave a comment

Tags

Böcker, Idioti, Politik

Ännu en arbetsvecka är till ända, och med den diverse missriktade dumheter från ambitiösa människor av alla de politiska kulörer. Min personliga favorit just denna vecka kommer från Moderaterna (en aldrig sinande källa till oavsiktlig humor), och Östergötland, min onekligen älskade före detta hemvist.

Korfattat uttryckt har det alltså helt enkelt brunnit loss i huvudet på Finn Bengtsson, enligt uppgift både professor och överläkare i Linköping, som nu i en motion föreslår att riksdagen ska lagstifta bort diskriminering som har sin grund i den så kallade jantelagen. Ett par andra moderata riksdagsledamöter har uppenbarligen blivit nedsupna och lurade att skriva under motionen – det är fortfarande oklart hur det gick till.

Jantelagen i sig är förresten inget som existerar på riktigt, om någon trodde det. Den formulerades som en del av ett skönlitterärt verk av Aksel Sandemose, som ett slags samhällssatir över människors avundsjuka och missunsamhet. Boken är från 1930-talet och heter En flykting korsar sitt spår; DN och Sydsvenskan har skrivit en del om både jantelagen och motionen, för den som vill läsa mer. Missa inte heller själva motionen, ett slags byråkratibuskis i sig.

Det hela är naturligtvis fullständigt bisarrt. Inte ens som oblygt uppmärksamhetssökande är det försvarbart, och det övergår mitt förstånd att fyra folkvalda gubbar inte har mer skam i kroppen än att lämna in något dylikt för riksdagsbehandling. Jag känner visserligen en viss förtröstan inför att våra demokratiskt utsedda representanter har tid att tillbringa några stunder med skönlitteraturen då och då, men jag hade önskat att de hade en något starkare förankring i både verklighet och rimlighet.

Nå, nu gör jag mig förresten kanske skyldig till just denna diskriminering enligt jantelagen. Istället för att raljera vidare presenterar jag därför istället mitt eget medborgarförslag; i enlighet med rådande praxis baserad på samhällskritisk skönlitteratur – och, i mitt tycke, betydligt mer kortfattat och kärnfullt.

Medborgarförslag 2010/MT:1 “Moment 22 och verkligheten”

Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen, allmänheten och övriga omvärlden som sin mening vad som nedan anförs:

I det fall någon form av diskriminering kan antas ha förekommit, skall fastställas att denna diskriminering i själva verket inte alls har förekommit, och inte heller i framtiden kommer att göra det.

Slå det om du kan, Bengtsson.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Castors dans l’espace…

10 Friday Sep 2010

Posted by Björn in Uncategorized

≈ 1 Comment

Tags

Djur, Idioti, Människor, Monty Python, Rymden

Om jag var en panda skulle jag troligen mest äta bambu. Det är säkert nyttigt och bra.

Jag tycker om ostbågar. Det är gott. Är det lika nyttigt som bambu? Pfft.

Rymden är jättestor. Det är i alla fall vad jag har hört. Jag tycker att rymden är cool för att den är så stor och oändlig. Men har jag varit där?

Kolla på den här grafen:

Vi människor tror att vi är nåt. Håller på med våra ismer, schismer och iPads. Och så läser vi rader som i princip säger “…vilket skiljer människor från djur.”

Dumheter. Vi är varelser som finns på den här planeten på samma villkor som alla andra… Äsch, Monty Python säger det bättre:

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Archives

RSS

RSS Feed RSS - Posts

RSS Feed RSS - Comments

Enter your email address to follow this blog and receive notifications of new posts by email.

Join 778 other followers

Recent Posts

  • Astrid (ma tendre mère)
  • La Vérité et La soupe aux oignons
  • Snickarbloggen, del 3
  • Snickarbloggen, del 2
  • Snickarbloggen, del 1

Tags

Aftonbladet Allegorier Allmänbildning Bygg Böcker Dagis Dementi DIY Djur Drömmar Emo Etymologi Evigheten Film Fudge Gropen Holism Hälsingegatan Idioti Idéer Irritation Jobb John Cusack Jul Kollektivtrafik Konspiration Kontor Kvalitet Kväll Kvällstidningar Köping Livet Luffare Läpparnas bekännelse Matlagning Minnen Mode Monty Python Musik Människor New York Odenplan Olycka Peter Serafinowicz Poesi Politik Psalm 21 Reklam Relationer Roy Andersson Rymden Semester Shorts Siffror Skor Skåp SL Snickeri Snö Sokrates Sorg Sport Stockholm Sömn Söndag Tankar Teater Teckning Tragedi Trädgård Tunnelbana Tvåsamheten Vardagsrealism Vinter Äckel

Meta

  • Register
  • Log in
  • Entries feed
  • Comments feed
  • WordPress.com

Blog at WordPress.com.

loading Cancel
Post was not sent - check your email addresses!
Email check failed, please try again
Sorry, your blog cannot share posts by email.
Cancel

 
Loading Comments...
Comment
    ×
    Privacy & Cookies: This site uses cookies. By continuing to use this website, you agree to their use.
    To find out more, including how to control cookies, see here: Cookie Policy