• Mais… où sont les bagages?
  • Allons-y!

Mon tracteur!

~ Enhet genom söndring.

Mon tracteur!

Tag Archives: Drömmar

Bleka blåa ögon

04 Sunday Dec 2011

Posted by Martin in Uncategorized

≈ Leave a comment

Tags

Drömmar, Fotboll, Minnen, Söndag

Söndagsångest. Som en flygande lakritspipa glider den runt och bara väntar på rätt tillfälle att sprida sin svärta i gommen. Otrevligt förvisso, men det måste finnas något av värde här, tänker jag och kliver rakt in i mörkret.

Jag vet inte hur ni känner, men min egen söndagsångest väcker framförallt två frågor: vem har jag varit, och vem vill jag vara? Och jag tänker att det är nyttigt att reflektera över sig själv då och då, men det är ganska sällan man gillar vad man hittar.

När jag var yngre hade vi inte det problemet: vi valde helt sonika nya karaktärer åt oss själva. När läderkulan kom fram förvandlades skolgården eller trädgården i ett slag till San Siro eller Olympiastadion, fullt befolkad med sköna lirare från säkert tre generationer.

Maradona, Platini och Matthäus var där förstås. Roberto Baggio kom alltid för sent till avspark, men hade man riktig tur så gjorde min morbror Karl-Heinz Rumenigge ett gästspel för att jämna ut lagen. Personligen var jag tokvass på frisparkar, och tog helt naturligt rollen som Thomas Häßler.

Jag har åtminstone samma frisyr. Alltid något.

Och sådär höll det på. Var det inte fotboll så var det andra idrottare, bandmedlemmar eller tv-seriekaraktärer som fördelades mer eller mindre rättvist. Allt längre upp i åldrarna, och i takt med de senaste aktuella fenomenen, delades roller ut i kompisgäng, familjer och bekantskapskretsar. Till en början fick man välja vem man själv ville vara, men ju äldre vi blev, i desto större utsträckning blev man snarare tilldelad en roll att spela – en plats att fylla – beroende på hur man såg ut, vad man tyckte, eller hur man betedde sig.

Det var inte att vi försökte härma de här personerna, vi bara… var dem, liksom. Det kändes naturligt då, vill jag minnas. Min syrra var Tackleberry i Polisskolan-filmerna, och det har satt sina spår kan jag meddela.

Fantasin, eller kanske ambitionerna, har försvunnit sedan dess. Jag kan inte skruva upp en fotboll i krysset längre, och Tackleberry har de senaste tio-elva månaderna både burit, fött och börjat uppfostra min systerson. Och det måste ju ändå vara något bra. Om han blir bra på frisparkar, åtminstone.

Jag tänker att vi måste plocka det bästa från vårt förflutna, oavsett om det var på riktigt eller bara påhittat. Jag tänker att vi måste minnas ambitionerna och idéerna vi hade när vi var yngre, även när vi blir gamla. Det är så man väljer vem man vill vara, tänker jag. Och att det är allt som egentligen räknas när vi vaknar på måndag morgon.

Å andra sidan kommer jag inte att känna så imorgon bitti. Och jag kommer inte att känna så på söndag.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Vie, mort… que ce soit

27 Monday Jun 2011

Posted by Martin in Uncategorized

≈ 2 Comments

Tags

Drömmar, Minnen, Sorg

Dina äldre släktingar har haft en tendens att få barn ganska tidigt, så hon är den första av den verkligt nära familjen att dö, och hon har varit ordentligt sjuk en längre tid. Du och resten av släkten har alltså väntat på det här ganska länge, och det kommer verkligen inte som en överraskning. Kanske snarare som en lättnad? Hon hade ont på slutet och visste inte riktigt var hon var. Ingen ville dra ut på det lidandet. Det kommer nog som en lättnad.

Du är trettio år gammal och din farmor har just dött. Men det har inte alltid varit så.

Du var yngre en gång i tiden, och det var hon också. Ni var inte bara yngre, utan även fulla av liv. Inte… energi, riktigt. Inte vilja, inte ambition, inte umgänge eller kärlek – inte framgång, otålighet, nyfikenhet eller idéer heller. Ni var förstås fulla av det också, men inte riktigt på samma sätt som de orden används nu. Bara… liv. Bara sådär.

Det har aldrig varit lätt att tycka om dig – men hon gjorde det då, och hon gjorde det in i det sista. Har alltid gjort det, utan anledning. Hon gav dig presenter bara för att du fanns. Hon följde med dig dit du egentligen inte fick gå, och försvarade dig mot det du inte tyckte om. Hon lärde dig att spela kort. Hon skrattade, kedjerökte och missförstod saker. Och sen dog hon.

Du är sorgsen såklart, nu när hon är död – men det är inte den känslan du tänker på nu. Du gråter inte, du vet att det behövde hända. Du tänker istället på skammen, det dåliga samvetet. På att du aldrig var henne riktigt tillräckligt nära, på att ni inte tillbringade tillräckligt mycket tid tillsammans, på att ni kanske inte kände varandra i slutet. Du tycker inte att det är ditt fel, och du skäms över det också.

Du tänker på livet du har kvar. Du tänker på om du verkligen gör rätt saker, om du kommer att ha en familj innan du glömmer vilka de är. Om dina vänner kommer att vara dina vänner då, eller om de kommer att vara någon annans. Om de redan kommer att vara döda. Om någon kommer att hata dig, eller om det finns någon som kommer att älska dig. Om det kommer att finnas någon som är vid liv. Verkligen vid liv. Bara sådär.

Du är trettio år gammal och din farmor har just dött. Men det kommer inte alltid att vara så.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Vad är det här för framtid egentligen?

05 Saturday Mar 2011

Posted by Martin in Uncategorized

≈ 1 Comment

Tags

Drömmar, Idéer, Naturvetenskap, Rymden

Och en annan sak förresten, nu när jag ändå är bitter och konservativ. Jag har, för att parafrasera Folke Rydén, fyllt trettio och är inte längre vad jag brukade vara. Jag vet, man kan inte tro det – min hy är så len och lystrande!

Likväl. Tablets, smartphones, RFID och laseroperationer i all ära – men vid det här laget hade jag förväntat mig betydligt mer i massproduktion för oss konsumenter. Exempelvis följande:

  • Rymdhissar
  • Fusion (fred på jorden!)
  • Flygande bilar
  • Matpiller
  • AI
  • Sexrobotar (förslagsvis i kombination med ovanstående punkt)
  • Mutanter
  • O.s.v.

Jag försöker vara resonlig här, och jag är väl införstådd med att det har hänt mycket bara de senaste decennierna. När jag var ungefär tio år gammal, exempelvis, var en av mina favoritleksaker ett tjockt rep med en metallhake i ena ändan. Vid ett tillfälle lyckades jag slunga iväg metallhaken runt ett träd, varvid den kom tillbaka i väldigt hög hastighet och träffade mig i ansiktet. Jag minns inte hur det hela slutade riktigt, men det var härliga tider.

Vad jag försöker säga är hursomhelst att vi har kommit en lång väg sedan dess, men jag känner ändå en gnagande önskan om mer. Större. Snabbare. Annorlunda.

Vem ska jag ställa min förfrågan till? Typ Vetenskapsrådet? Jag vet inte, jag…

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Varför vi behöver kolonisera rymden

18 Friday Feb 2011

Posted by Martin in Uncategorized

≈ 1 Comment

Tags

Drömmar, Galla, Rymden

Ja hej. Det finns ett antal anledningar till varför vi behöver se bortom vår egen planets horisont: in i framtiden och ut i det okända. Icke minst däribland är frågan om vår egen överlevnad som art och företeelse, men den är den mest självklara och därmed tråkig.

Desto mindre självklara är de här andra krafterna som dödar oss, här där vi är idag. Kvällstidningarnas löpsedlar. Twitterflöden. Hjärndöda arbetsuppgifter. Schlagerreferat. Reklamaffischer. Bilköer. Dålig tv. Samma… värdelösa… innehåll i varje dag.

Jag tror att vi är för många som gör för lite – och jag tror att vi behöver fokusera på andra saker.


Jag vaknar och sätter på morgon-tv: någon försöker verka insatt och kommer med vilda generaliseringar kring i princip vadsomhelst.

Jag borstar tänderna och klär på mig: cyniskt producerad musik, freemium-abonnemang, kläder av tveksam kvalitet.

Jag promenerar till jobbet: andra människor i samma övervärderade kläder, bussar som inte plockar upp passagerare, för många lokalvårdare, för många transportvärdar, för många dagisbarn, löpsedlar om fetma dieter krig freemium-abonnemang sociala medier morgon-tv schlager förljugenhet.

Jag spenderar en stund i kollektivtrafiken: reklam, ful reklam, dålig reklam, sjuka människor och deras barn.

Jag utför mina arbetsuppgifter: otrevliga mail, otrevliga människor, stressade människor, otillräckliga resultat, otillräckliga människor.

Jag söker distraktion i sociala medier: otillräckliga människor försöker verka som tillräckliga människor genom att framställa sig som otillräckliga människor, någon skriver att världen är underbar och ljuger.

Jag promenerar hemåt: känslor av uppgivenhet, frustration, ilska, otillräcklighet, plötslig vilja att köpa produkter av undermålig kvalitet.

Jag kommer hem och hänger av mig kläderna: känslor av självförakt och uppgivenhet, plötslig vilja att ösa ut galla på internet.


Jag tror att vi är för många som gör för lite – och jag tror att vi behöver fokusera på andra saker.

Men ibland, ibland träffar jag er andra: ni som inte orkar låtsas, inte bryr sig, ibland inte ens förstår. Och så tänker jag att: “men vi är ju så många, vi som kan så mycket och gör så lite – vi som borde fokusera på andra saker!”

Och så somnar jag och vaknar till en helt ny dag.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Skiss: Om jag vore en pirat

04 Thursday Nov 2010

Posted by Gustav in Uncategorized

≈ Leave a comment

Tags

Drömmar, Kontor, Teckning

Pirat

Eller. Äh. Vad vet jag egentligen? Vad är klockan nu? Var är jag?

Jag sitter här på kontoret. Drog just upp persiennerna och insåg att solen slutat skina och att det är höst. Jag har suttit här alldeles för länge och drömt att jag var en pirat. Hur ska det gå med alla dokument om jag drar ut på haven?

Det är dags att jag återgår till mina dokument.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Archives

RSS

RSS Feed RSS - Posts

RSS Feed RSS - Comments

Enter your email address to follow this blog and receive notifications of new posts by email.

Join 778 other followers

Recent Posts

  • Astrid (ma tendre mère)
  • La Vérité et La soupe aux oignons
  • Snickarbloggen, del 3
  • Snickarbloggen, del 2
  • Snickarbloggen, del 1

Tags

Aftonbladet Allegorier Allmänbildning Bygg Böcker Dagis Dementi DIY Djur Drömmar Emo Etymologi Evigheten Film Fudge Gropen Holism Hälsingegatan Idioti Idéer Irritation Jobb John Cusack Jul Kollektivtrafik Konspiration Kontor Kvalitet Kväll Kvällstidningar Köping Livet Luffare Läpparnas bekännelse Matlagning Minnen Mode Monty Python Musik Människor New York Odenplan Olycka Peter Serafinowicz Poesi Politik Psalm 21 Reklam Relationer Roy Andersson Rymden Semester Shorts Siffror Skor Skåp SL Snickeri Snö Sokrates Sorg Sport Stockholm Sömn Söndag Tankar Teater Teckning Tragedi Trädgård Tunnelbana Tvåsamheten Vardagsrealism Vinter Äckel

Meta

  • Register
  • Log in
  • Entries feed
  • Comments feed
  • WordPress.com

Blog at WordPress.com.

loading Cancel
Post was not sent - check your email addresses!
Email check failed, please try again
Sorry, your blog cannot share posts by email.
Cancel

 
Loading Comments...
Comment
    ×
    Privacy & Cookies: This site uses cookies. By continuing to use this website, you agree to their use.
    To find out more, including how to control cookies, see here: Cookie Policy