Ännu en arbetsvecka är till ända, och med den diverse missriktade dumheter från ambitiösa människor av alla de politiska kulörer. Min personliga favorit just denna vecka kommer från Moderaterna (en aldrig sinande källa till oavsiktlig humor), och Östergötland, min onekligen älskade före detta hemvist.

Korfattat uttryckt har det alltså helt enkelt brunnit loss i huvudet på Finn Bengtsson, enligt uppgift både professor och överläkare i Linköping, som nu i en motion föreslår att riksdagen ska lagstifta bort diskriminering som har sin grund i den så kallade jantelagen. Ett par andra moderata riksdagsledamöter har uppenbarligen blivit nedsupna och lurade att skriva under motionen – det är fortfarande oklart hur det gick till.

Jantelagen i sig är förresten inget som existerar på riktigt, om någon trodde det. Den formulerades som en del av ett skönlitterärt verk av Aksel Sandemose, som ett slags samhällssatir över människors avundsjuka och missunsamhet. Boken är från 1930-talet och heter En flykting korsar sitt spår; DN och Sydsvenskan har skrivit en del om både jantelagen och motionen, för den som vill läsa mer. Missa inte heller själva motionen, ett slags byråkratibuskis i sig.

Det hela är naturligtvis fullständigt bisarrt. Inte ens som oblygt uppmärksamhetssökande är det försvarbart, och det övergår mitt förstånd att fyra folkvalda gubbar inte har mer skam i kroppen än att lämna in något dylikt för riksdagsbehandling. Jag känner visserligen en viss förtröstan inför att våra demokratiskt utsedda representanter har tid att tillbringa några stunder med skönlitteraturen då och då, men jag hade önskat att de hade en något starkare förankring i både verklighet och rimlighet.

Nå, nu gör jag mig förresten kanske skyldig till just denna diskriminering enligt jantelagen. Istället för att raljera vidare presenterar jag därför istället mitt eget medborgarförslag; i enlighet med rådande praxis baserad på samhällskritisk skönlitteratur – och, i mitt tycke, betydligt mer kortfattat och kärnfullt.

Medborgarförslag 2010/MT:1 “Moment 22 och verkligheten”

Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen, allmänheten och övriga omvärlden som sin mening vad som nedan anförs:

I det fall någon form av diskriminering kan antas ha förekommit, skall fastställas att denna diskriminering i själva verket inte alls har förekommit, och inte heller i framtiden kommer att göra det.

Slå det om du kan, Bengtsson.