• Mais… où sont les bagages?
  • Allons-y!

Mon tracteur!

~ Enhet genom söndring.

Mon tracteur!

Author Archives: Jenny

La Vérité et La soupe aux oignons

24 Sunday Dec 2017

Posted by Jenny in Uncategorized

≈ Leave a comment

Jag klär av löken. Lager efter lager av skal och omständigheter. Smärta – bort. Osynk – bort. Drömmar, visioner, riktning – bort. Förväntningar – bort. Konventioner – bort.

Sanningen måste väl finnas här inne någonstans? Om jag bara skalar tillräckligt mycket och länge? Jag är besatt av tanken på min sanning. Min pudelkärna. Jag måste få veta hur det ofiltrerade känns, bortom det där böset som grumlar. Bort, skal, bort.

Det svider i ögonen.

Slutligen står jag där med något som åtminstone vagt efterliknar sanningen, fastän jag förstår att de där kladdiga hinnorna av omständigheter aldrig går att få bort helt.

Jag tittar på det som finns kvar när jag klätt av så många lager jag kan. Är det här sanningen? Det går säkert att skala bort mer från den där fjuttiga lilla kärnan, men det duger.

Jaha.

Sanningen stirrar på mig, uppfordrande och med rumpan bar. Nästan kaxig. Som att den vill provocera mig, som att den flinande frågar “vad ska du göra med mig nu då, din klåfingriga nakenivrare?”.

Jag stirrar tillbaka. Jag har inga svar, för löken existerar inte utan sina skal. Jag kan inte göra en soupe aux oignons på kladdiga hinnor och en fjuttig kärna. Sanningen är inte fristånde, den är ingenting utan sina skal av omständigheter. Även om jag har nått hela vägen in, vilket jag säkert inte ens har, så kan jag inte bortse från böset. Jag lever i en värld av omständigheter.

Så vaddå? Ska jag klä på löken igen? Jag vill inte det än, inte just nu. Jag måste få vila i det nakna en stund till.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Snickarbloggen, del 2

14 Saturday Dec 2013

Posted by Jenny in Uncategorized

≈ 1 Comment

Tags

DIY, Idéer, Morfar, Skåp, Tapet

Före och efter 520

Tjena tjena snickarbloggen, “Willy” från “Bygglust” här. Som alla vet är jag inte lika händig som Han Den Snygga i Äntligen Hemma, men även en blind höna etc osv.

När min morfar gick bort la jag beslag på ett skåp som stod i hans badrum. Jag föreställer mig att det är morfar som har byggt det, men jag vet inte säkert. Baksidan består av någon sorts pärlspont som förmodligen har blivit över från något annat.

När morfar dog var skåpet målat i ljusgult på utsidan och orange på insidan. Då, för mer än tio år sedan, ville jag gärna ha det vitbetsat. Så jag började ta bort färgen med  hjälp av värmepistol och skrapa och det tog en evinnerlig tid. I och med att det skulle betsas så behövde varenda liten färgflaga försvinna och skåpet bli helt trärent. Jag orkade med i princip hela utsidan innan jag ledsnade och aldrig gjorde något mer åt det.

I drygt ett decennium har jag flyttat runt i hyreslägenheter och andrahandsboenden med detta skåp. Oftast har det fått stå inklämt i källarförråd eller vindsutrymmen. Sedan jag och Martin flyttade ihop har det dock fått stå framme och tjäna som odlingsförvaring, fullt av fröer, krukor och blompinnar.

Men nu var det dags att ge morfars skåp en ansiktslyftning! Jag målade det vitt på utsidan, men behöll insidan orange för att jag 1) är lat 2) gillar att man kan se den grälla nyans som morfar en gång i tiden valde. Man kan även hitta rester av den ljusgula färgen vid gångjärnen inuti.

Stig Lindbergs mönster “Bulbous” från 1947 har länge varit ett av mina favoritmönster. Det finns numera i tapetform, och på Måleributiken kan man beställa ett 1-metersprov för bara en femtiolapp – fraktfritt! Och mer än så behövdes inte till skåpsdörren. Jag har dessutom satt in en kitschig led-lampa som tänds när man öppnar.

Är mycket nöjd med resultatet och hoppas att morfar inte misstycker!




Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Jag avvaktar katastrofen

24 Wednesday Oct 2012

Posted by Jenny in Uncategorized

≈ 4 Comments

Tags

Kaffe, Katastrof, Kollektivtrafik

Det är morgon en onsdag i oktober. Jag sitter på tunnelbanan. Vid Gamla stan kliver en man på. Han har en pappersmugg med kaffe i handen och en ryggsäck på ryggen och han sätter sig mitt emot mig. Fast han sätter sig inte, han står upp och krånglar med sin ryggsäck och sin kaffemugg och jag tänker “SÄTT DIG SÄTT DIG SÄTT DIG innan tåget rycker till och börjar rulla”.

För jag inser ju att när tåget rycker till kommer mannen med kaffet att ramla över mig. Jag sitter med näsan i tågets färdriktning och mannen kommer att resa baklänges när han väl satt sig. Kollektivtrafikens tyngdlag säger att han då kommer att ramla över mig.

Mannen flyttar kaffet från ena handen till den andra medan han försöker ta av sig ryggsäcken. Han verkar tveka på om han ska behålla den på eller inte och sekunderna går. Snart kommer tåget att rycka till. Snart kommer kaffet och mannen att landa på mig.

Jag skulle kunna säga till mannen att han ska akta sig. Att han snart kommer att tappa balansen. Men man gör ju inte det. Det är ju inte så vi jobbar i det här landet. Istället sitter jag tyst och väntar på det som komma skall. Jag kurar instinktivt ihop mig och avvaktar katastrofen.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Ett one night stand som helt enkelt aldrig tog slut

29 Wednesday Aug 2012

Posted by Jenny in Uncategorized

≈ 2 Comments

Tags

Night, One, Stand

Det är som att jag följde med honom hem och sedan bara blev kvar. För det fanns ingen anledning att göra något annat. Timmar och timmar och timmar med samma sällskap och ändå fanns det liksom inga skäl att inte. Aldrig.

Dom sa att jag skulle falla för honom. Tidigt. Men jag försäkrade att nej nej. Sedan blev det ju så ändå förstås, vem som helst hade kunnat räkna ut det, men man är ju inte vem som helst heller.

Fast hur hade jag kunnat låta bli att falla? All tid och energi som jag inte lagt på att grubbla. Inte på att fundera, inte på att älta, inte på att ifrågasätta. Allt som bara varit självklart och enkelt, även om olika förstås och inte alltid, men ändå så rätt. Alla tankar som slutat rispa och rusa.

Man kommer på sig själv med att inte räkna och sedan gör man det ändå och inser att det har gått nio hela månader. Och man köper en jävla lägenhet ihop, för varför skulle man egentligen inte? Och det är ju det man hoppas på, jämt. Att det aldrig ska finnas några skäl att göra något annat.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Müsliblogg

01 Sunday Jul 2012

Posted by Jenny in Uncategorized

≈ Leave a comment

Tags

blogg, Müsli

20120701-204147.jpg

Jag har gjort egen müsli idag. Den blev god. Såhär gjorde jag: blandade ihop alla torra ingredienser och bredde ut på en plåt. Ringlade över olja och lönnsirap och rörde ihop. Rostade i ca 15-20 min på 200 grader (det blev lite lite bränt, så 15 min är nog bättre än 20). Hackade fikon och aprikoser och strödde över den rostade müslin. Hällde upp i en lufttät burk!

5 dl havregryn
1 dl kokosflingor
1,5 dl hasselnötter
1 dl pumpafrö
salt
kanel
kardemumma
olja
lönnsirap
fikon
torkade aprikoser

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

L’efficacité et l’optimisation des processus

24 Thursday May 2012

Posted by Jenny in Uncategorized

≈ Leave a comment

Tags

Helt Andra Processer, Processer

Merparten av bloggfraktionen Mon tracteur! sitter på en pub och gafflar. Några pratar om sexismen i Game of Thrones. Några pratar om optimering och effektivisering av processer. Det är som vanligt.

Någon har kommit fram till att man tjänar cirka 40 meter på att gå den ena vägen jämfört med att gå den andra vägen. Hen lägger ner mycket tankeverksamhet på att fundera ut hur saker kan effektiviseras. Jag säger att jag aldrig tänker så, min hjärna fungerar inte på det sättet. Jag förstår att det gör vissa människor lyckliga att optimera sina processer, men det är mig fullständigt egalt att den ena vägen är 40 meter längre än den andra. Jag reflekterar inte över sådant. Att känna till de 40 metrarna gör mig varken till eller från. Vad ska jag göra med den informationen?

Men sedan slår det mig. Optimering och effektivisering! Det är ju för sjutton något av det som intresserar mig mest av allt.

Optimering av kommunikation i mänskliga relationer är ju det intressantaste som finns. Jag vill förstå var du kommer ifrån och varför du är som du är och reagerar som du gör. Och jag vill att du ska veta vem jag är och hur jag fungerar, för att vi ska kunna kommunicera med varandra på bästa sätt. Precis som det gör någon lycklig av att ha effektiviserat sin resväg med 40 meter så gör det mig lycklig när jag plötsligt förstår varför någon kommunicerar på ett visst sätt. Eller när jag inser hur jag ska framföra något för att det ska falla i god jord – och dessutom lyckas.

Det är väl också optimering och effektivisering? Fast av helt andra processer?

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

La liberté guidant le peuple

20 Friday Apr 2012

Posted by Jenny in Uncategorized

≈ Leave a comment

Den är så viktig för mig, friheten. Om jag inte känner att jag bestämmer själv över min tid och vad jag väljer att göra med den, så vantrivs jag i mitt eget skinn. Och när jag vantrivs så börjar det klia och förr eller senare så går det åt helvete.

Jag kan inte låta varken uttalade eller outtalade föreställningar om hur jag ska leva mitt liv styra min vardag. Att jag sedan väljer att spendera en ansenlig mängd av både mina vakna och sovande timmar med en och samma person, det är liksom inte viktigt. För det är ett val jag gör – det är inte en kontext som bara blivit sådan utan att jag reflekterat över det eller utan att jag kunnat styra det.

Friheten i att välja vilka jag umgås med, den uppskattar jag särskilt mycket. Att själv kunna bestämma mina sammanhang. Jag har aktivt valt bort vissa släktingar och gamla bekanta som jag absolut inte har något gemensamt med. Bara för att vi råkar tillhöra samma stamtavla eller vara födda på samma ort och ihopskuffade i samma klassrum eller fritidsgårdar så innebär det inte att vi som vuxna människor har något att bidra med i varandras liv.

Att undvika situationer jag inte vill vara i och att sluta umgås med folk jag inte aktivt gärna vill umgås med, har för mig varit såväl ett genidrag som en överlevnadsstrategi. Och jag har aldrig känt mig så fri och så on top of things som jag gör i dag.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

[talmanus]

03 Saturday Mar 2012

Posted by Jenny in Uncategorized

≈ Leave a comment

Ärade och älskade bloggkooperativ. Det är med stor tacksamhet och klädsam stolthet jag talar till er idag, i egenskap av ordförande för Mon tracteur.

Som ni vet är jag inte en kvinna av storslagna visioner. Jag är inte begåvad med en gränslös fantasi eller högtflygande ambitioner. Tvärtom är jag ganska reserverad och kontrollerad. Personligen är jag säker på att det hör ihop med min fäbless för diskbänksrealism och misärkultur och mina aversioner mot science fiction, fantasy och “tecknat”. Det ena kan vara en produkt av det andra. Eftersom jag har konsumerat misär sedan barnsben har jag aldrig utmanat min hjärna med att tänka utanför boxen, och kanske gör detta mig till en dålig ordförande för 2012 års Mon tracteur. Men det är inte i egenskap av Den Store Visionären ni har valt mig och med denna vetskap som trygg bas kommer jag att ta mitt uppdrag som kreativ ledare på största allvar. På ett allvar som kanske bara en misärkonsument kan uppbåda.

Linnea,

[vänder mig mot Linnea]

jag vill börja med att hälsa dig å det allra hjärtligaste välkommen till föreningen och bloggkooperativet Mon tracteur. Jag har aldrig läst något du skrivit som är längre än 140 tecken men ser extremt mycket fram emot detta. För mig är du ett oskrivet bloggblad, och ändå inte alls – för jag vet att det du kommer skriva kommer vara både smart och roligt. Precis som du. Kanske skriver du om yatzy, om att locka håret med plattång eller om Bibeln? Eller så publicerar du någon gammal dagboksanteckning från när du var 14 år. Jag vet att det kommer vara läsvärt vad du än bloggar om.

Björn,

[vänder mig mot Björn]

du är en studsboll. Du studsar från ett ämne till ett annat med lätthet och snabbhet, både i verkliga livet och i ditt bloggande. Jag tycker om det. Du har alltid något att säga, vare sig det handlar om snus, olycksfrosseri eller gamla dagisminnen. Men nu har du varit tyst i Mon tracteur ganska länge och så kan vi inte ha det. Det är dags att du levererar något. Du har pratat om att du vill skriva ett relationsanalytiskt emoinlägg men du kanske inte är riktigt där ännu. Risken finns att tröskeln är för hög och att inlägget därför aldrig kommer. Så ta och spotta ur dig nåt annat innan, även om du vet att jag skulle älska att läsa ett ältande inlägg om tvåsamheten signerat Björn. Låt emoältandet komma senare. Du har en månad på dig.

Martin,

[vänder mig mot Martin]

jag tycker så mycket om inlägget du skrev när din farmor gick bort. Jag vet att du inte tycker att det gör din farmor rättvisa, men jag tänker mig att inlägget säger mer om dig än om din farmor. Jag skulle vilja att du skrev mer sådant här. Jag kan inte säga åt dig att du ska göra det, men jag kan önska. Jag tycker också om när du vidgar mina vyer och får mig att läsa sånt som jag inte skulle ha läst annars. Fortsätt med det.

Per Anders,

[vänder mig mot Per Anders]

att läsa dina inlägg är som att läsa utkast till en roman. Och jag vet ju att det ligger en där i din skrivbordslåda och bränner också, och även om jag är lika peppad på att få läsa din färdiga bok så längtar jag efter att läsa fler blogginlägg av dig. Det är en ynnest att få läsa dina historier och allra bäst tycker jag om berättelserna som handlar om din uppväxt. Till exempel den här om tuppen och minimopeden. Jag behöver inte uppmuntra dig att skriva – det gör du ändå. Jag vill bara att du ska veta att jag ser fram emot allt.

Gustav,

[vänder mig mot Gustav]

Jag tycker om allt du skriver. Och då menar jag verkligen allt. När jag läser dina ord, oavsett blogg, tweet eller chatt, så hör jag tydligt din röst – jag vet inte om det är för att du skriver som du pratar eller för att du pratar som du skriver. Eller om du helt enkelt har en väldigt tydlig “röst” i ditt språk. Jag tycker det blir väldigt märkbart till exempel i det här inlägget om ditt jobb (jag var för övrigt väldigt road av dina jobbinlägg men nu när vi jobbar på samma arbetsplats kanske det blir svårare). Vad jag vill säga är egentligen bara att du ska fortsätta skriva. Alltid.

—

Och för egen del? Kanske är det dags för mig att skriva mera trams. Kanske ska jag skriva mera om Göran. Kanske ska jag fortsätta tröska runt i mina emotionella skördefält. Eller kanske ska jag ägna mig åt management by silence, dricka sprit och hålla käften. Vi får se.

Vi är en brokig skara strykarkatter som konstituerar Mon tracteur, men det är också det som är vår styrka. Och som någon vis, eller inte, människa en gång sagt: “Mon tracteur är en samling disparata, vilt kringfäktande texter som i slutändan mynnar ut i just ingenting alls – och antagligen gör helt rätt i det”.

Tack och förlåt. Nu kör vi.

[applåder]

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

FÖRENINGEN MON TRACTEUR, ÅRSMÖTE PER DEN 17 FEBRUARI 2012

18 Saturday Feb 2012

Posted by Jenny in Uncategorized

≈ 1 Comment

1. ORDFÖRANDE FÖR MÖTET
Till ordförande för mötet väljs Per Anders.

2. VAL AV MÖTESSEKRETERARE
Det är mötets mening att välja Jenny till mötessekreterare. Martin begär votering. Voteringen överklagas.

3. VAL AV JUSTERINGSMÄN
Gustav föreslår Björns högra och vänstra hand till sina talespersoner. Mötespresidiet finner detta val något oklart men tolkar förslaget som att Björns högra och vänstra hand väljs till justeringsmän och tillika talespersoner för Gustav. Mötet röstar för detta val med omedelbar verkan.

Martin i egenskap av värd och boende i huset yrkar på att han kan bestämma när Björn ska öppna och stänga fönstret. Yrkandet bifalles av samtliga.

Jenny föreslår att Linnea får vetorätt i samtliga frågor. Martin vill att dagordningen gås igenom innan Jennys förslag behandlas, dvs yrkande om vetorätt för Linnea.

Mötetpresidiet tar paus för påfyllning av sprit.

Per Anders yrkar att Björns yttranderätt i ordningsfrågor återställs. Martin yrkar att Björn beläggs med tystnadsplikt efter möten då ordningsfrågor avhandlats. Brott mot beslut bestraffas i enlighet med regel 8.

Gustav föreslår att inga ordningsfrågor får tas upp innan vi kommit fram till den punkt som Martin hänvisat till de senaste tio minuterna.

Björn yrkar på att återkalla sina händer till sig själv. Yrkandet avslås.

Martin yrkar att mötet återgår till dagordningen vilket innebär punkten godkännande av dagordningen.

4. GODKÄNNANDE AV DAGORDNINGEN
Dagordningen godkännes icke utan revideras med fyllnadspunkter.

5. VAL AV ORDFÖRANDE FÖR MON TRACTEUR
Gustav föreslår Jenny till ordförande för Mon tracteur. Martin vill plädera för Jenny. Jenny hävdar jäv. Martin beslutas därför ej godkänd för plädering. Gustav föreslår Gudrun Sjödén som ordförande för Mon tracteur.

Linnea undrar vad som hänt med Gustav som förvandlats till en 5-åring. Mötet kan ej svara på detta men tar denna fråga till protokollet på frågeställarens begäran.

Mötet går till enhälligt beslut att Jenny väljs till ordförande för Mon tracteur.

6. NOMINERINGAR AV ÖVRIGA MEDLEMMAR SAMT FYLLNADSFÖRSLAG
Martin föreslår beslut i följande grupperingar: förening, valberedning samt verkställande utskott (VU).
A) förslag till medlemmar i föreningen: samtliga närvarande, dvs Per Anders, Jenny, Björn, Martin, Gustav, Linnea.
B) förslag till medlemmar i valberedningen: samtliga närvarande.
C) förslag till medlemmar i VU: Martin, Per Anders, Gustav.

VU uppdras att ta fram föreningsstadgar samt verksamhetsplan för 2012-2013.

KLARGÖRANDEN
• definition av ordförandens skyldigheter och rättigheter
• föreningens ideologi, riktning, vision

7. ÖVRIGA FRÅGOR
• Ordförande meddelar att vid nästa årsmöte ska spriten ställas på en höjd där ordföranden kan nå den.

• Björn väljs till Mäster Montracteur 2012.

• Gustav yrkar att föreningen åker på studieresa i Västmanland exempelvis fyra dagar i juli medelst minibuss. Verkställande utskottet (VU) uppdras att i samarbete med ordförande utreda denna möjlighet.

8. MÖTET FÖRKLARAS AVSLUTAT

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr

Tills livet skiljer oss åt

03 Tuesday Jan 2012

Posted by Jenny in Uncategorized

≈ 2 Comments

Tags

Diskrepansen, Evigheten, Tvåsamheten

Jag tror på tvåsamheten. Men jag tror inte på evigheten. Jag har så svårt att föreställa mig ett sunt förhållande som håller ett helt liv.

Jag tror att olika förhållanden och olika kärlekar passar vid olika perioder i livet. Att man har olika behov över tid och att det finns en relation för varje era.

Föreställ dig ett förhållande som är 100 % perfekt. En relation där varenda liten aspekt mellan två människor är helt optimala. Då innebär det ju också att det inte finns någon som helst marginal för förändring. Inget utrymme för utveckling. Dessa två människor måste fortsätta vara på precis samma sätt, för om de förändras så bryter de den fulländade förtrollningen och är inte längre den där felfria kombinationen.

Och människor förändras ju. Människor växer ur sina gamla behov och viljor och behöver och vill nya saker. Chansen att två människor förändras på samma sätt, åt samma håll och dessutom samtidigt måste vara väldigt liten. Därför tror jag inte på det livslånga och perfekta förhållandet. Det måste finnas utrymme för utveckling och det finns inte i ett förhållande som är en hundraprocentig match. Det är i diskrepansen som svängrummet uppstår. 

Det innebär förstås inte att det är enkelt när det går sönder. När en era är över och en relation tar slut. Men det kan i alla fall vara en tröst att relationen tillhörde en del av livet som nu är förbi, att man lärde sig något av det som var och att framför en väntar något nytt.

Att man förändras och utvecklas.

Share this:

  • Twitter
  • Facebook
  • More
  • Email
  • LinkedIn
  • Reddit
  • Tumblr
← Older posts

Archives

RSS

RSS Feed RSS - Posts

RSS Feed RSS - Comments

Enter your email address to follow this blog and receive notifications of new posts by email.

Join 778 other followers

Recent Posts

  • Astrid (ma tendre mère)
  • La Vérité et La soupe aux oignons
  • Snickarbloggen, del 3
  • Snickarbloggen, del 2
  • Snickarbloggen, del 1

Tags

Aftonbladet Allegorier Allmänbildning Bygg Böcker Dagis Dementi DIY Djur Drömmar Emo Etymologi Evigheten Film Fudge Gropen Holism Hälsingegatan Idioti Idéer Irritation Jobb John Cusack Jul Kollektivtrafik Konspiration Kontor Kvalitet Kväll Kvällstidningar Köping Livet Luffare Läpparnas bekännelse Matlagning Minnen Mode Monty Python Musik Människor New York Odenplan Olycka Peter Serafinowicz Poesi Politik Psalm 21 Reklam Relationer Roy Andersson Rymden Semester Shorts Siffror Skor Skåp SL Snickeri Snö Sokrates Sorg Sport Stockholm Sömn Söndag Tankar Teater Teckning Tragedi Trädgård Tunnelbana Tvåsamheten Vardagsrealism Vinter Äckel

Meta

  • Register
  • Log in
  • Entries feed
  • Comments feed
  • WordPress.com

Blog at WordPress.com.

loading Cancel
Post was not sent - check your email addresses!
Email check failed, please try again
Sorry, your blog cannot share posts by email.
Cancel

 
Loading Comments...
Comment
    ×
    Privacy & Cookies: This site uses cookies. By continuing to use this website, you agree to their use.
    To find out more, including how to control cookies, see here: Cookie Policy