Den är så viktig för mig, friheten. Om jag inte känner att jag bestämmer själv över min tid och vad jag väljer att göra med den, så vantrivs jag i mitt eget skinn. Och när jag vantrivs så börjar det klia och förr eller senare så går det åt helvete.

Jag kan inte låta varken uttalade eller outtalade föreställningar om hur jag ska leva mitt liv styra min vardag. Att jag sedan väljer att spendera en ansenlig mängd av både mina vakna och sovande timmar med en och samma person, det är liksom inte viktigt. För det är ett val jag gör – det är inte en kontext som bara blivit sådan utan att jag reflekterat över det eller utan att jag kunnat styra det.

Friheten i att välja vilka jag umgås med, den uppskattar jag särskilt mycket. Att själv kunna bestämma mina sammanhang. Jag har aktivt valt bort vissa släktingar och gamla bekanta som jag absolut inte har något gemensamt med. Bara för att vi råkar tillhöra samma stamtavla eller vara födda på samma ort och ihopskuffade i samma klassrum eller fritidsgårdar så innebär det inte att vi som vuxna människor har något att bidra med i varandras liv.

Att undvika situationer jag inte vill vara i och att sluta umgås med folk jag inte aktivt gärna vill umgås med, har för mig varit såväl ett genidrag som en överlevnadsstrategi. Och jag har aldrig känt mig så fri och så on top of things som jag gör i dag.

Advertisements