Tags

, , ,

Jag åker båt och läser en dagstidning, och när jag har läst ut tidningen och vill lägga den i fickan på stolen framför mig så märker jag att det inte finns någon sådan ficka. Jag försöker först på instinkt, utan att titta, men jag bara smeker stolsryggen med det tunna papperet.

Det finns stolsfickor på tåg och det finns stolsfickor på flygplan, men på den här båten finns det inga. Det finns säkert tolvhundra lediga stolar, men inga fickor att lägga tidningar i. Det gör mig av någon anledning nedstämd, och jag lägger istället ifrån mig tidningen på den tomma stolen bredvid mig. Jag undrar vem som fattade beslutet att köpa stolar utan fickor. Och varför.

Sedan försöker jag tänka på andra saker som inte finns. Det är förvånansvärt svårt att göra. Jag tänker att själva det faktum att jag kan föreställa mig något – hur bisarrt eller osannolikt det än må vara – i sig borde innebära att detta något, i någon form, faktiskt existerar.

Hundar med fem ben. Hundar utan några ben alls. Kyrkorglar gjorda av grodor. Tolv fysiska dimensioner. Tidsresor. Hundar med sjuhundra ben. Ost. Jag är en gud som kan blåsa liv i de mest vansinniga skapelser. Alla existerar de – genom mig.

Jag undrar om det var så människan kände – denna maktgalna någon som köpte stolarna utan fickor. Och jag undrar vad vederbörande ville åstadkomma.

Lucifer.

Advertisements