Tags

,

Jag håller på och lägger upp en strategi för mitt liv. En lista med principer eller riktlinjer som förutsätter varandra och bygger ett eget tankesystem. Jag tror att många i min generation är på väg in i en ny Grön Våg, men inte lika radikal eller högljudd som de tidigare och inte lika kollektivistisk. Snarare att många av oss som är runt 30 för vår egen skull vill söka en ny, enklare och långsammare syn på livet. Istället för att förändra samhället förändra vardagen. Jag ska flytta ut på landet (igen), men jag tror egentligen att grundprinciperna är samma oavsett var man vill bo. Jag tror att intresset för surdegsbröd inte bara är en modefluga för överbetalda södermalmshipsters, jag tror det vittnar om ett nytt intresse och en fascination för att man med salt, mjöl och vatten kan skapa ett bröd. Hemma. Att fem av mina vänner skaffat egna kolonilotter tror jag inte beror på att jag omger mig med trädgårdsvurmare. Tvärtom har de alla gjort det oberoende av varandra. Jag tror att Landet Brunsås kommer nu därför att folk åter börjar intressera sig för var mat kommer ifrån, en kunskap som på det stora hela försvann för två, tre, fyra generationer sedan.

I alla fall. Jag håller på och gör en lista, och den är under uppbyggnad. Men här är den:

  • Lönearbeta mindre och lägga min tid på arbete för min egen skull
  • Konsumera lite för att hålla kostnader nere
  • Äga få saker
  • Äga saker med högt personligt värde och hög kvalitet
  • Vårda det jag äger
  • Bo enkelt/litet/billigt
  • Göra saker själv, köpa in så lite tjänster som möjligt
  • Äta och laga bra mat efter säsong och geografi
  • Hålla kroppen i form
  • Göra saker och inte bara tala om att göra saker
  • Vårda de relationer jag bryr mig om
  • Ha få men goda vänner/inte känna behov av att vara vän med alla

Det handlar inte om att sluta konsumera, att ställa sig utanför samhället, gå tillbaks till “hur man gjorde förr” eller att tro att man kan vara helt självförsörjande.  Inte sluta konsumera, men snarare än att tänka på vad jag behöver faktiskt tänka på vad jag klarar mig utan.  För min del handlar det också om att på sikt flytta till landet, odla växter för mat, skaffa höns och ev. några får, äta mindre kött (billigare och bättre för miljön), nyttja sol- och vindenergi. Ta hand om och vara en del av naturen. Lönejobba mindre och hålla kostnader nere för att ha tid att vara med familj och vänner, lära mig mer och lägga tid på egna projekt och eget arbete.

Om man som jag tänker/ska odla egen mat, ha djur och göra hushållsarbete själv så kräver det arbete; det är ingen slackertillvaro. Men att lönearbeta heltid och ofta mer, sedan omsätta den tiden till köpkraft för att köpa in tjänster (städning, kemtvätt, hämtmat, renovering, taxi etc.) för att få mer tid över blir på ett sätt ett arbete för att undvika arbete. Om man har ett meningsfullt och roligt arbete så förstår jag det. Men de flesta jag känner har inte det. De flesta jag känner är rätt missnöjda eller likgiltigt inställda till sina jobb. Stress för att ta sig dit, stress när man är där. Meningslösa uppgifter, oförstående chefer etc. Ändå går vi alla till jobbet varje vecka, måndag till fredag. För att ha råd att köpa en ny tv. Eller nästa, större lägenhet. Eller en femte höstjacka fast de fyra vi redan har är fullt dugliga, under parollen “att unna sig något nytt”. Eller för att bo så centralt som möjligt fast få utnyttjar det. Bättre då att lägga tiden på sig själv, städa sin egen lägenhet, inte köpa ytterligare något man inte behöver och genom det få tid över till att göra saker man själv blir glad av och som man gör för sin egen skull!

Jag tror jag slutar här, men med tre tillägg. 1: Det är inte en moralisk fråga. Det är inget fel i att jobba för att konsumera så mycket som möjligt och att samtidigt kunna jobba så lite som möjligt för sig själv. Det är bara rätt konstigt. 2: Jag försöker inte övertyga någon annan. Det här är bara för min egen skull. 3: Det är inget Dogma. Bara idéer och riktlinjer och perspektiv.

Jag tror att många med mig är på väg mot en ny, Ljusgrön Våg och med det ett mer eftertänksamt, meningsfullt och lugnare liv i större samklang med miljö och människor runt om oss. Jag hoppas det.

Advertisements