Tags

,

Om jag blev blind så skulle jag inte veta vad jag skulle göra. Alls. Mitt liv, som jag ser på det, går ut på att se på saker. Att titta på saker. ”Huh!” säger jag när jag har suttit inne en dag och inte sett något annat än väggarna. Går jag däremot ut och tittar på exempelvis träd, gräs och stenar eller byggnader och maskiner från förr och nu så känner jag att jag har gjort något. Ibland, då åker jag båt med min kompis Alex. På ett oerhört passivt sätt upplever jag hur världen passerar för mina ögon, och nöjd blir jag. Glad, för att få se saker. Ekerö. Tranebergsbron underifrån. Tantolunden från vattnet. Jag känner mig delaktig och levande, trots att jag sitter still och bara ser på saker. Ibland upplever jag ett behov av stillhet, och då åker jag kanske till Skogskyrkogården och sitter ner och tittar på inget speciellt. Ibland är det helg, och då tar man sig kanske till en park och sitter ner. ”Så skönt att se något annat!” skrockar jag förnöjt där jag sitter på en filt och inte gör något annat än just sitter på den där filten. Ibland kanske man gör en utflykt! Spenderar en heldag med att åka bil från plats till plats och titta på saker. Kanske är man på Gotland och gör strandhugg var 15:e minut. På kvällen känner man att man har gjort något. Vad man egentligen gjort är återigen att sitta ner och transporteras från plats till plats och… tja. Eller om man sitter på en höjd så som ett berg eller en balkong. Klar där, behöver inget mer. Sitt. Ner. Och. Se.

Och ja, det är klart att det är mer än att bara se. Man kanske luktar, upplever, träffar människor, träffar nya sorters djur etc. Visst. Det är en helhet. Men. Huvudsaken är för mig att titta. Tanken på att exempelvis skjutsas runt på Gotland en heldag och göra strandhugg var 15:e minut och bara lukta, känna vinden i håret, lyssna på ljud… Allvarligt talat. Det låter som något som upplevelseindustrin skulle hitta på när de har idétorka. ”Upplev Gotland på ett helt nytt sätt!” Jo, tjena. Inget för mig.

Jag vet inte hur blinda har det. Det enda jag vet är att de ofta på något sätt lyckas ha frisyrer som inte ser helt åt helvete ut. Vet ej hur de löser det. Hm.

Aja.

Fast allvarligt, hur fan gör blinda för att fixa håret? Har de en braillespegel (om inte ska jag uppfinna den, reds. anm.)? Finns det speciella frisyrer som är gjorda för att aldrig vara ur tiden men designade så att man inte behöver fixa dem? Fast det borde ju jag veta ju, herr tunnhårig-och-därför-alltid-snaggad liksom. Hade man haft samma hårsvall som Martin då hade det ju varit något helt annat. Det är kul när hans hår liksom ”tippar över” från att stå uppåt till att bli en uppfluffad pottfrilla… Hm…

Men asså, nu förstår jag inte alls vad du pratar om längre! Lika bra vi lägger på här. Hej då!

Advertisements