Tags

Frank är stor och gammal. Han är en meter och nittio centimeter lång. Han är 73 år, väger helt säkert över hundra kilo och har en stor mage. Om han böjer sig ner går det sakta och aldrig utan att han stönar och stånkar. Han har också en stor dubbelhaka som dallrar när han skrattar.

Samtidigt ser han trevlig ut. Han har ett stort, burrigt och vitt hår och svarta glasögon. Han har alltid en v-ringad tröja i en glad färg som till exempel orange eller grön, till det en vit skjorta och slips. Men i regel blir helhetsintrycket inte så prydligt ändå, och det är mycket beroende på att han oftast har fläckar från den senaste måltiden på magen och ofta glömt att dra åt skärpet kring midjan. Men det är ändå ett sympatiskt intryck han ger när han kommer travande fram i korridorerna med väskan på hjul efter sig, och en aftonbladet under armen.

Frank är mycket intelligent. Samtidigt är han inte bara smartare än folk i regel är, han tänker också på ett annorlunda sätt. Själv kallar han det för strukturellt tänkande, i kontrast till det vanliga komparativa tänkandet. Det här är något som Frank har haft med sig sedan barnsben, för han har alltid varit annorlunda än andra människor. Redan som åttaåring började han coacha sin pappa och var sedan ett stöd till sina föräldrar efter det, och inte tvärt om. I realskolan hade Frank dåliga betyg och var ansedd som en odåga ända fram till sista veckorna. Då pluggade han in alla kurser över några dagar och skrev högsta betyg på alla slutuppgifter. Vidare på Handelshögskolan i Göteborg så blev han uppkallad till rektorn i slutet av första terminen för utfrågning. Grunden för det hela var varför Frank skrev bäst resultat på tentorna på hela skolan, men hade minst närvaro. Frank förklarade att han hellre spelade bridge och pingis i källaren än att gå på lektionerna. De löste det genom att han läste in år två och tre samtidigt istället. Och det gick ju bra.

Sedan 1968 har han jobbat som konsult, och han är specialist på gruppdynamik, kulturella mönster, organisationsstyrning och mycket, mycket mer. Han är den enda som kan förstå helheten av det han skriver. Samtidigt svär han ofta och kallar datorer, telefoner och skrivare för ”jävla svin” eftersom att han är helt oteknisk och saknar tålamod för att lära sig. Som en sann professorskaraktär så talar han så att ingen begriper, läser lusen av folk som säger dumheter och tappar bort saker precis hela tiden.

Frank är ofta deprimerad över att folk är sådana idioter. Folk gör fel hela tiden utan att förstå bättre, men Frank ser ju direkt vad de borde göra och blir förtvivlad över varför andra inte ser det. Han har sysslat med mängder av former av terapi, meditation, yoga och NLP och tycker att han inte är något gladare av det, även om han är sannare mot sig själv. Det är bättre att leva i den brutala verkligheten i en skär lögn, som han brukar säga.

Mest av allt tycker Frank om att vara hemma och meditera, äta korv med ärtor och se ”Kamraterna” vinna fotbollsmatcher.

Jag är glad att jag har fått lära känna honom lite. Han har lärt mig mycket, och vad som än händer sen i mitt liv är jag säker på att jag kommer att komma ihåg Frank.

Advertisements