“Vad gör du på fritiden?” frågar folk ibland. Och jag skulle så gärna vilja svara med specifika intressen som att spela gitarr, träna, lägga skitsvåra pussel, resa, trädgårdsarbeta, whatever. Sådant som folk brukar svara. Men allt jag kommer på att säga är att jag gillar att träffa folk.

Det låter så oansenligt, “träffa folk”, det är väl inte något man har som fritidssysselsättning. Men det är faktiskt inte sant. Jag har ett genuint intresse av andra människor. Jag fascineras av mänskliga processer och (dys)funktioner. Jag älskar att få mina perspektiv breddade av personer som inte tänker som jag, som har andra erfarenheter, andra instinkter, andra beteenden. Jag älskar att vrida och vända och se saker ur nya vinklar.

Men min fäbless för mänsklig kommunikation och interaktion innebär inte att jag alltid vill, eller måste, sitta runt ett bord och analysera relationer. Jag tycker om att bara slänga käft också, glo på TV, kommentera skit på nätet, se en film och prata strunt. Men jag tycker mer om att göra det ihop med någon än att göra det själv.

Jag gillar att sitta på café och dricka påtår och tretår tills magen blir ledsen, jag gillar att kolla på film, käka fryspizza och röka inomhus och lyssna på spotify i dåliga datorhögtalare, jag gillar att dricka billig öl på sunkiga hak och prata om korrelationen mellan IQ och känslomässiga skills, jag gillar att sitta i ett litet kök i Sundbyberg och vänta på att maten ska bli klar medan värdinnan far runt som ett yrväder och slamrar med kastruller.

Second best är nätbaserad interaktion. Chattar i alla möjliga former – på MSN, facebook, tinychat, skype, ebuddy, WhatsApp. För att inte tala om twitter. Men de är second best, jag skulle i princip alltid välja verklighetsbaserad interaktion före nätbaserad.

Min poäng är att det handlar inte om att jag är rädd för att vara ensam eller att jag inte trivs i mitt eget sällskap. Det är bara så att jag dels inte har så stort behov av att vara själv, och dels är väldigt intresserad av människor. Jag återkommer till det här om och om igen och det kanske verkar tjatigt, men det är viktigt för mig. För jag blir arg när folk tycker att jag är intresselös – att vara med kompisar kan faktiskt också vara ett intresse. På riktigt.

Advertisements