Tags

,

Jag har alltid varit oerhört, i perioder sjukligt, intresserad av ljud i olika former. Du får kalla mig audiofil, en riktig ljudnörd, om du vill.

Min farmor berättar ofta och gärna om en särskild episod under min barndom då jag med glädje kantstött hela lägenheten om jag bara fått trumma lite till med gaffeln och kniven. Det frambringades de märkligaste ljud när jag slog på kastruller, glasburkar, skålar och andra köksattiraljer där hemma på Villagatan.

Något senare upptäckte jag musiken och fann att den gjorde mig gott. Jag har gjort egna musikinspelningar ända sedan en dubbeldäckad kassettbandspelare kom i min ägo. Kassettbandspelaren byttes emellertid ut mot en Roland VS-840 (den har jag fortfarande kvar) och ett frenetiskt pillande på knappar, skruvande på rattar tog vid. Reverb, equalizer, rumsdynamik & hängmatta. Jo för fan, sådant håller jag på med än.

Visst kan jag berätta om när min flickvän höll på att bli galen efter att jag lärt mig spela terser och kvinter på vattenfyllda vinglas, eller om hur jag kan bli sittandes i minuter med gapande mun och tomma ögon och lyssna på min senaste knäppa-på-flaskan-så-det-låter-roligt-upptäckt. Men nu räcker det med bakgrund här va.

Det finns nämligen ljud som stör mig något så inuti helvete att jag tror att jag utvecklat en allergi mot dem. Högfrekventa klassiker som fingernaglar mot svarta tavlan och flyttande av en stol man själv sitter på, är ljud jag för länge sedan inte bara överkommit rädslan för utan rent av utvecklat någon form av skruvad fascination för. Nej, de ljuden jag pratar om är ren terror. Tillåt mig presentera mina topp tre – The Sound Freakshow Madness List Of Hell:

1) Ljudet av en förkyld människa som trots sitt hälsotillstånd trängs med övriga resenärer i en överfull tunnelbanevagn och samtidigt, tungt och slött, tuggar på ett tuggummi. Det låter ungefär så här: Hfffnnttjjkkllk. Hfffnnkkttjjllk. Fy fan, jag vill gråta.

2) De billiga galgarna på H&M. Prova själv att gå på H&M under lönedansen och lyssna när ivriga kunder river och sliter i klädesplaggen, vilket medför att de äckliga små skitgalgarna klapprar ihop. För varje enskild liten smäll, galge mot galge, uppstår ljudet: Pläck. Jag hatar det.

3) Ljudet som uppstår när någon andas genom torra näsborrar. Att andas genom näsan är i sig inte dåligt (tänk Tony Soprano) men när någon andas genom torra näsborrar bildas ett svagt, visslande, pipande ljud. Försök ha en vettig konversation när det enda du tänker är snälla låt det sluta Gud Allah snälla någon gör något sluta, sluta nu, bort, gå.

Ja, där har vi tre ljud jag kommit att avsky. Har du några tillägg?

För att avrunda den här bloggposten om ljud bjuder jag på lite härlig Billy Joel (du måste tyvärr sticka iväg till YouTube eftersom Sony är skitnödiga):

Tack för ordet.

Advertisements