Tags

, ,

AKT I, SCEN 1

(Sen kväll/natt. En liten, dunkel lägenhet, sparsamt möblerad. På den högra sidan av rummet, i mörker, finns ett soffbord, en soffa och en fåtölj. På fåtöljens armstöd ligger en tunn filt. På den bortre väggen finns lägenhetens ytterdörr. En strimma blått morgonljus kommer in genom persiennerna i ett fönster på rummets vänstra sida. Där står även ett skrivbord med en tänd läslampa och några utspridda papper. Vid skrivbordet sitter HAN och bläddrar bland sina papper: oklädd, rufsig i håret, märkbart utmattad.)

(En rapp knackning hörs på dörren. HAN reagerar på ljudet, reser sig från stolen och går till fönstret för att dra upp persiennerna. När persiennerna dras upp faller ljuset utifrån på soffan i andra änden av rummet, där HON sitter: rak i ryggen, fullt påklädd i kappa och halsduk.)

HON

Hej.

HAN

(Knyter fast snöret till persiennerna. Ljuset från fönstret lyser nu upp hela rummet.)

Hur kom du in?

HON

Du släppte in mig.

HAN

(Går lugnt över till ytterdörren, kikar ut genom titthålet, känner på handtaget och låsvredet. Dörren är låst.)

Jag trodde att du var bortrest.

(Går till fåtöljen som står intill soffan, sätter sig på armstödet.)

HON

Är du inte glad att se mig?

HAN

Jo.

(Ljuset från fönstret börjar skifta färg, från blått till rött – väldigt långsamt.)

HON

(Tar av sig halsduken och knäpper upp en knapp i kappan.)

Jag tänkte på dig. Ville säga hej. Man glömmer så enkelt.

HAN

Kanske.

HON

(Plötsligt, som om hon just minns något.)

Jag har en sak till dig!

(Stoppar handen i kappfickan, tar upp en liten vit keramikkruka och ställer på bordet.)

HAN

En kopp med jord. Tack.

HON

Nej. Det är ett träd. Ett cederträd. De kan bli fyrtio meter höga.

HAN

(Ser sig omkring.)

Jag har inte plats för ett fyrtio meter högt träd.

HON

Inte nu kanske. Men trädet kommer att växa, och bli för stort för den där lilla krukan. Då kommer du att plantera det i en ny kruka, som är större. Och sen i en kruka som är ännu större. Det kommer att ta tid.

(Sträcker sig efter krukan.)

Men om du inte vill ha det så tar jag tillbaks det.

HAN

(Skyndar sig att plocka upp krukan innan hon når den.)

Nej, nej – jag tycker om det. Tack.

(Ljuset utifrån har nu helt skiftat färg – ett varmt, rött ljus täcker rummet. Ljuset börjar skifta tillbaka till blått, lika långsamt som tidigare. HON tar av sig kappan och lägger den över armstödet på soffan. Hon gäspar, sträcker på sig och lägger huvudet på soffans armstöd.)

HON

Det är mörkt här. Mörkt och smutsigt. Är det därför du är så arg?

HAN

Jag är inte arg.

HON

Du får vara hur arg du vill, men du borde städa oftare.

(Gäspar överdrivet och sträcker ut sig på soffan.)

Jag kanske stannar här inatt.

(HON andas djupare och djupare och somnar till slut. HAN reser sig, tar filten från fåtöljens armstöd och lägger den försiktigt över henne. Han går bort till fönstret, där ljuset helt skiftat färg tillbaka till blått, och stänger persiennerna. Möblerna på andra sidan rummet täcks i mörker. Han sätter sig vid skrivbordet och fortsätter bläddra bland sina papper.)

(Ridå.)

Advertisements