Det är en härlig konstruktion ändå, tunnelbanan. Som en torped glider man fram under fötterna på dem där ovanför, svisch! bara så är man i Rågsved eller Sätra eller nåt. Fantastiskt egentligen.

Den är förstås lite sårbar också, tuben. Särskilt nu när vi går in i höst- och vinterperioden tenderar löv, snö och diverse löst folk att med jämna mellanrum ställa till det för SL. Bara i förra veckan läste jag om ett så kallat rälsbrott som hade satt stopp för hela röda linjen. Jag är inte helt säker på vad som utgör ett rälsbrott, men det låter som att det kan leda till att tåget kan spåra ur, och det är avgjort inget jag har lust att delta i.

En helt annan typ av urspårning svarade då en av tunnelbanechaufförerna för när jag var på väg hem från jobbet igår. I tunneln på väg från Rådhusets station deklarerade han glatt över högtalarsystemet att vi istället för att, som sedvanligt, inom kort anlända T-Centralen, möjligen skulle komma att åka rakt in i ett svart hål – just där mellan Rådhuset och T-Centralen. Detta skulle sedermera (allt enligt chauffören själv) leda till att han blev världskänd och fick nobelpris.

Ringvägens spårvägsstation blev så småningom Skanstulls t-banestation.

Det hela var kort sagt ganska förvirrande och milt uppskakande, och ett rälsbrott började plötsligt te sig som en ganska fördelaktig händelseutveckling. Nu anlände vi hursomhelst strax T-Centralen i god ordning – dock inte innan den gode chauffören hunnit dela med sig av ytterligare en munsbit till information: nämligen att tunnelbanan fyller sextio år nu på fredag.

Det visar sig alltså att gröna linjens sträckning mellan Slussen och Hökarängen invigdes den 1 oktober 1950. Som man kan föreställa sig är gröna linjen den äldsta, medan röda linjen invigdes 1964 och den blå (där jag ju befann mig vid tillfället för jubileumsavslöjandet) är rena ungdomen med sina blott 35 år.

Delvis undrar jag varför ingen har uppmärksammat detta. Finns det inte hundratals, nej tusentals, tågnördar där ute som vill pumpa dressin över Centralbron? Ännu fler barnfamiljer i söderort som vill åka lattetåget till Bergshamra? Är lite t-banestolthet för mycket att begära?

Men visst. Sextio år är å andra sidan inte mycket att skryta med det heller! När tunnelbanan i New York fyllde 100 år, den 27 oktober 2004 (vilket ju för övrigt bara var några veckor efter att Stockholms motsvarighet firade 54 ängsliga jordsnurr, märkligt att de verkar inviga spårtrafik mitt i värsta lövhalkan) – då var det spärrvakter i sekelskifteskostymer, barbershopkvartetter och borgmästare på segerrundor i veterantåg.

Lite bättre än Gullmarsplan. Bild: n0nick/flickr.com

Å andra sidan är New Yorks tunnelbana nästan fyra gånger så lång som Stockholms, har fler än fyra gånger så många stationer, och tar hand om ungefär 1,6 miljarder resenärer varje år – att jämföra med Stockholms futtiga 303 miljoner. Rälsbrott råkar de säkert inte alls ut för, och… klingar inte ändå “14th Street – Union Square Station” lite, lite vackrare än “Gullmarsplan”?

Alldeles oavsett: se bara här, ännu ett bevis för tunnelbanans storhet – från Rågsved till Union Square på lite drygt 3 000 tecken. Jag vet inte hur vi hamnade här, men hoppas att vi alla lärde oss något på vägen – det gjorde åtminstone jag. Avstigning för samtliga, se upp för dörrarna. Vi ses i tunnlarna på fredag igen!